Den medicinska forskaren Ivan Pavlov var intresserad av hur människor och djur lär sig saker. Pavlov till skillnad från Freud trodde inte hade vi hade en massa förutbestämda delar av psyket, utan att vi istället formades mycket mer av den omgivning vi befinner oss i. Han skulle komma att forma vår syn på beteenden och grunda det perspektiv på psykologi som vi idag känner som behaviourism då det handlar om just beteende. Perspektivet skulle senare att komma bli mycket populärt som en motpol mot Freuds invecklade syn på människans psykologi. Pavlovs stora bidrag till psykologin är det som vi idag känner som klassisk betingning.
Klassisk betingning
Pavlov kom fram till den klassiska teorin genom att han höll på att forska på salivutsöndring hos hundar. Han ville veta hur mycket saliv de utsöndrade när de fick mat. För att testa detta så hade han kopplat hundarna med en skål under munnen som saliven skulle droppa ned i. Experimenten gick till en början bra, men snart insåg Pavlov att hundarna hade utsöndrat saliv redan innan han kom med maten. Hur kunde detta komma sig? Han bytte ut hundarna och återigen gick det bra - till en början. Hundarna lärde sig snabbt när Pavlov kom med mat och när han inte kom med mat, och mycket riktigt så dröjde det inte länge innan de började utsöndra saliv innan de fått mat.
Pavlov insåg att något var i görningen. Han bestämde sig för att ändra sitt experiment till att handla om hundarnas beteende. Innan hundarna fick mat så började Pavlov att ringa med en klocka som plingade, sedan serverades maten precis som innan. Detta repeterades några gånger, saliven utsöndrades som vanligt. Efter ett tag provade Pavlov att ringa i klockan, men utan att servera någon mat. Han insåg då att hundarna började utsöndra saliv trots att de inte fick någon mat. De hade kommit att förknippa klockan med att få mat!
Klassisk betingning är den teoretiska beskrivningen av detta. Pavlov menade att våra beteende styrs av en signal, ett stimuli. Ett stimuli kan vara nästan vad som helst så länge det gör att vi reagerar och framkallar ett svar, en respons. Stimuli och respons hänger alltså samman, alltid. Pavlov insåg dock att vissa stimuli alltid ger vissa responser (fundera på att du ibland sträcker dig efter din telefon även om det inte var den som plingade), detta beror på huruvida en respons är inlärd, betingad eller inte.
Både stimuli och respons kan alltså vara betingade såväl som obetingade. Pavlovs sätt att förklara detta på blev alltså att maten var ett obetingad stimuli som gav en obetingad respons (saliven). Pavlov hade ju inte lärt, betingad hundarna ännu. Ringer Pavlov med klockan innan han lärt dem att den hänger ihop med mat är den ett neutralt stimuli, hundarna kommer säkerligen reagera på ljudet, men inte så att det leder till ett beteende som vi vill ha i just denna situationen (alltså salivutsöndring). Det som händer när klockan ringer innan maten serveras är att den sakta men säkert går från att vara ett neutralt stimuli till att vara ett betingat stimuli, och eftersom hundarna lärt sig att vid denna signalen så ska de ge en viss respons så kommer de också att ha ge en betingad respons. Klockan har alltså gått från att vara ett neutralt stimuli till ett betingat, inlärt stimuli.
Detta är grunden till det som kommit att kallas klassisk betingning.
Klassisk betingning
Pavlov kom fram till den klassiska teorin genom att han höll på att forska på salivutsöndring hos hundar. Han ville veta hur mycket saliv de utsöndrade när de fick mat. För att testa detta så hade han kopplat hundarna med en skål under munnen som saliven skulle droppa ned i. Experimenten gick till en början bra, men snart insåg Pavlov att hundarna hade utsöndrat saliv redan innan han kom med maten. Hur kunde detta komma sig? Han bytte ut hundarna och återigen gick det bra - till en början. Hundarna lärde sig snabbt när Pavlov kom med mat och när han inte kom med mat, och mycket riktigt så dröjde det inte länge innan de började utsöndra saliv innan de fått mat.
Pavlov insåg att något var i görningen. Han bestämde sig för att ändra sitt experiment till att handla om hundarnas beteende. Innan hundarna fick mat så började Pavlov att ringa med en klocka som plingade, sedan serverades maten precis som innan. Detta repeterades några gånger, saliven utsöndrades som vanligt. Efter ett tag provade Pavlov att ringa i klockan, men utan att servera någon mat. Han insåg då att hundarna började utsöndra saliv trots att de inte fick någon mat. De hade kommit att förknippa klockan med att få mat!
Klassisk betingning är den teoretiska beskrivningen av detta. Pavlov menade att våra beteende styrs av en signal, ett stimuli. Ett stimuli kan vara nästan vad som helst så länge det gör att vi reagerar och framkallar ett svar, en respons. Stimuli och respons hänger alltså samman, alltid. Pavlov insåg dock att vissa stimuli alltid ger vissa responser (fundera på att du ibland sträcker dig efter din telefon även om det inte var den som plingade), detta beror på huruvida en respons är inlärd, betingad eller inte.
Både stimuli och respons kan alltså vara betingade såväl som obetingade. Pavlovs sätt att förklara detta på blev alltså att maten var ett obetingad stimuli som gav en obetingad respons (saliven). Pavlov hade ju inte lärt, betingad hundarna ännu. Ringer Pavlov med klockan innan han lärt dem att den hänger ihop med mat är den ett neutralt stimuli, hundarna kommer säkerligen reagera på ljudet, men inte så att det leder till ett beteende som vi vill ha i just denna situationen (alltså salivutsöndring). Det som händer när klockan ringer innan maten serveras är att den sakta men säkert går från att vara ett neutralt stimuli till att vara ett betingat stimuli, och eftersom hundarna lärt sig att vid denna signalen så ska de ge en viss respons så kommer de också att ha ge en betingad respons. Klockan har alltså gått från att vara ett neutralt stimuli till ett betingat, inlärt stimuli.
Detta är grunden till det som kommit att kallas klassisk betingning.
|
Övningsuppgift
|
|
Generalisering
En annan psykolog som byggde vidare på Pavlovs arbete var John B Watson. Han ville testa om den klassiska bestigningen även gällde på människor. Det gjorde den. För att testa detta så lånade han en ettåring, Albert. Watson ville se om han med hjälp av klassik betingning kunde skapa en fobi hos Albert.
För att göra detta presenterade han en vit råtta för Albert. Albert var inte alls rädd för råttan utan mötte den endast med förtjusning. Watson började sedan vid varje tillfälle som Albert träffade råttan att framkalla höga ljud, Albert blev ju naturligtvis jätterädd.
Senare insåg Watson att Albert inte bara blivit rädd för den vita råttan, utan för att som var vitt och pälsigt. Till och med en gammal gubbe med stort vitt skägg blev Albert rädd för. Albert hade alltså generaliserat stimulit, från den specifika vita råttan, till vita fluffiga saker i allmänhet.
Watson visade också att det gick att utsläcka dvs de gick att ”avlära” betingningar.
En annan psykolog som byggde vidare på Pavlovs arbete var John B Watson. Han ville testa om den klassiska bestigningen även gällde på människor. Det gjorde den. För att testa detta så lånade han en ettåring, Albert. Watson ville se om han med hjälp av klassik betingning kunde skapa en fobi hos Albert.
För att göra detta presenterade han en vit råtta för Albert. Albert var inte alls rädd för råttan utan mötte den endast med förtjusning. Watson började sedan vid varje tillfälle som Albert träffade råttan att framkalla höga ljud, Albert blev ju naturligtvis jätterädd.
Senare insåg Watson att Albert inte bara blivit rädd för den vita råttan, utan för att som var vitt och pälsigt. Till och med en gammal gubbe med stort vitt skägg blev Albert rädd för. Albert hade alltså generaliserat stimulit, från den specifika vita råttan, till vita fluffiga saker i allmänhet.
Watson visade också att det gick att utsläcka dvs de gick att ”avlära” betingningar.
Operant betingning
En som höll med Pavlov och Watson om hur den klassiska betningningen fungerande var psykologen B.F. Skinner. Däremot så funderade han påkom det verkligen kunde vara så att den klassiska betningningen ligger till grund för alla beteenden, är det verkligen så att vi har lärt oss allt genom att associera? För Skinner skulle svaret blir nej och han kom att komplettera Pavlovs arbete och hans upptäkt kom att kallas Operant betningning.
Skinner insåg att vi ibland ställs inför situationer som vi tidigare inte ställts inför och där det inte finns någon som med klassisk betingning försöker få oss att förstå situationen, ändå tycks vi klara av sådana situationer. Ett exempel på detta är att du fösta gången du spelar ett TV-spel inte vet hur du ska spela det, men kan ganska enkelt på egen hand klura ut vad det går ut på och hur det ska spelas. Detta trots att ingen har betingat dig som u var fallet med Pavlovs hundar.
Skinner sätt att förklara detta blev att vi kan förstärka och bestraffa vissa beteenden för att på så vis öka eller minska sannolikheten att dessa upprepas. Detta visade kan genom att konstruera en så kallad ”Skinner-låda”. Skinner stängde in labbråttor i burar där han också hade olika knappar och genom att belöna råttorna med mat när de gjorde rätt (oftast tryckte på knapparna i en ordning eller på rätt knappt). Nästa gång råttorna ställdes inför samma uppgift upprepade dem beteendet, beteendet hade således förstärkts. På samma sätt skulle du, fast då med ett straff, kunna bestraffa bort ett oönskat beteende.
Skinner insåg dock att det finns två sorters förstärkningar. Positiv förstärkning och negativ förstärkning. Positiv förstärkning är kort och gott en belöning, ett barn städar sitt rum och får godis efteråt med förhoppningen att det nästa gång kommer upprepa beteendet. Vi kan också använda oss av negativ förstärkning. Vi skulle kunna ge utegångsförbud till dess att barnet städar sitt rum, för att slippa en jobbig eller obehaglig situation så måste barnet bete sig på ett visst sätt. Negativ förstärkning kan ibland ses som ganska likt en bestraffning, men ett enkelt sätt att skilja dem åt är att en förstärkning vill stärka ett beteende och en bestraffning motverka ett visst beteende.
En som höll med Pavlov och Watson om hur den klassiska betningningen fungerande var psykologen B.F. Skinner. Däremot så funderade han påkom det verkligen kunde vara så att den klassiska betningningen ligger till grund för alla beteenden, är det verkligen så att vi har lärt oss allt genom att associera? För Skinner skulle svaret blir nej och han kom att komplettera Pavlovs arbete och hans upptäkt kom att kallas Operant betningning.
Skinner insåg att vi ibland ställs inför situationer som vi tidigare inte ställts inför och där det inte finns någon som med klassisk betingning försöker få oss att förstå situationen, ändå tycks vi klara av sådana situationer. Ett exempel på detta är att du fösta gången du spelar ett TV-spel inte vet hur du ska spela det, men kan ganska enkelt på egen hand klura ut vad det går ut på och hur det ska spelas. Detta trots att ingen har betingat dig som u var fallet med Pavlovs hundar.
Skinner sätt att förklara detta blev att vi kan förstärka och bestraffa vissa beteenden för att på så vis öka eller minska sannolikheten att dessa upprepas. Detta visade kan genom att konstruera en så kallad ”Skinner-låda”. Skinner stängde in labbråttor i burar där han också hade olika knappar och genom att belöna råttorna med mat när de gjorde rätt (oftast tryckte på knapparna i en ordning eller på rätt knappt). Nästa gång råttorna ställdes inför samma uppgift upprepade dem beteendet, beteendet hade således förstärkts. På samma sätt skulle du, fast då med ett straff, kunna bestraffa bort ett oönskat beteende.
Skinner insåg dock att det finns två sorters förstärkningar. Positiv förstärkning och negativ förstärkning. Positiv förstärkning är kort och gott en belöning, ett barn städar sitt rum och får godis efteråt med förhoppningen att det nästa gång kommer upprepa beteendet. Vi kan också använda oss av negativ förstärkning. Vi skulle kunna ge utegångsförbud till dess att barnet städar sitt rum, för att slippa en jobbig eller obehaglig situation så måste barnet bete sig på ett visst sätt. Negativ förstärkning kan ibland ses som ganska likt en bestraffning, men ett enkelt sätt att skilja dem åt är att en förstärkning vill stärka ett beteende och en bestraffning motverka ett visst beteende.
Kritik
Trots att behaviorismen till skillnad från psykodynamiken har vetenskaplig grund för sina teorier så har teorin stött på en del kritik. en består oftast i perspektivets ganska mekaniska syn på det mänskliga psyket. Styrs vi verkligen bara av inlärda beteenden? Vilken roll spelar känslor och tankar?
En annan vanlig reservation gentemot den klassiska och operant betingningnen som finns är att dessa två metoder ibland inte fungerar. Barn hittar ju på saker som de vet leder till straff eller som de vet är dåliga trots att de också känner till att det är dåligt. Kriminella begår brott även om de vet att de kan åka fast.
Trots att behaviorismen till skillnad från psykodynamiken har vetenskaplig grund för sina teorier så har teorin stött på en del kritik. en består oftast i perspektivets ganska mekaniska syn på det mänskliga psyket. Styrs vi verkligen bara av inlärda beteenden? Vilken roll spelar känslor och tankar?
En annan vanlig reservation gentemot den klassiska och operant betingningnen som finns är att dessa två metoder ibland inte fungerar. Barn hittar ju på saker som de vet leder till straff eller som de vet är dåliga trots att de också känner till att det är dåligt. Kriminella begår brott även om de vet att de kan åka fast.
