Phineas Gage levde i mitten av 1800-talet och arbetade under en period som järnvägsrallare under utbyggnaden av det amerikanska järnvägsnätet som vid den tiden pågick för fullt. En dag när Gage arbetade ute på järnväggen gick en sprängladdning av som skickade iväg ett järnrör som gick upp i gomen på Gage, igenom ena ögat och främre delen av hjärnan. Mirakulöst nog överlevde Phineas Gage men vittnesmål menade i efterhand att skadan som Gage ådrog sig inte bara var fysisk utan att hela hans personlighet förändrades. ”No longer Gage” var hur en av vännerna beskrev honom då Gage inte längre tycktes kunna tygla sina impulser som tidigare. Historien bör tas med en nypa salt eftersom källorna till historien är få och inte alltid tydliga. Historien illustrerar emellertid en viktig lärdom som i tant med forskningens framsteg blivit allt tydligare; hjärnan och biologin har en viktig påverkan på hur vi är som människa och person. 
​

T.H. Phineas Gage med den balk som penetrerade hans skalle. Wikimedia Commons

Nervcellen

Alla nervceller i kroppen ser likadana ut och består av ett antal delar varav den största delen är själva cellkroppen. Cellkroppen innehåller cellkärnan som precis som hos andra celler innehåller cellkärnan DNA. Från cellkroppen går det ut dendriter och en nervtråd, Axon som leder nervsignalen mellan nervceller. Axonet är täckt av ett fettlager som kallas myelin vilket är det lager som förtvinar vid sjukdomen MS (multipel skleros). Höljet är mycket viktigt för att nervcellens signal skall föras vidare genom axon ett på ett effektivt sätt. Och småbarn är inte höljet lika utvecklat, och detta är en av anledningarna till varför deras hjärnor arbetar långsammare. Dendriten har sin tur uppgiften att koppla an till andra nervceller via så kallade synapser. En synaps är alltså en koppling mellan två stycken nervceller. De signaler som går genom nervcellen är en elektrisk laddning men som vid sin och sedan omvandlas till en biokemisk signal.

Signalsubstanser

Den biokemiska signalen består av lite olika substanser som har olika verkningar och påverkan på kroppen. Dessa kallas signalsubstanser och är essentiellt viktiga för att vår kropp och bara nervceller skall fungera. Signalsubstanserna hanterar alltifrån att rent motorisk göra att vi kan styra våra lemmar till att de reglerar känslor och känsloliv hos en person. Balansen mellan dessa substanser är alltså väldigt viktig och en stor del av de mediciner som ges vid psykisk ohälsa reglerar i regel nivåerna av olika signalsubstanser för att få dem på en mer normal nivå. Exempelvis uppfattade man länge att människor som led av depression hade ett underskott av serotonin, varför medicin ofta har ämnat att öka mängden serotonin hos personen som lider av depression. Idag vet vi att orsaken till depression ofta är mer komplicerad och involverar många olika signalsubstanser.

Nervsystemet

Det perifera nervsystemet

Nervsystemet består alltså av det perifera och centrala nervsystemet. Det perifera brukar däremot också delas in i flera olika subsystem som sköter lite olika saker. Till att börja med kan det vara värt att tänka sig att nerverna kan delas in i ytterligare två system utöver de som syns ovan, nämligen sensoriska nerver som gör att vi känner saker och motoriska nerver som gör att vi kan röra oss. I hjärnan är det också olika system som hanterar rörelse och som hanterar känsel, vilka också av hjärnan samordnar dessa intryck. Det perifera nersystsmet kan delas in i det somatiska och det autonoma nervsystemet. Det somatiska nervsystemet innefattar de delar som vi kan kontrollera, det vill säga du använder det somatiska nervsystemet för att röra dina ben och armar etc. Det autonoma nervsystemet hanterar sådant som vi inte kan kontrollera såsom våra hjärtslag, tarmrörelser, förmågan att kissa och könsorganets funktioner. Det autonoma nervsystemet har sedan i sig två lägen som har med huruvida kroppen är vila eller inte. Det parasympatiska nervsystemet är aktivt när kroppen är i vila och gör att puls, blodtryck och andning minskar, tarmrörelserna och tarmrörelserna aktiveras, luftrör och pupiller dras ihop. När kroppen är i detta läge känns du dig lugn. När det sympatiska nervsystemet är igång är kroppen istället beredd att fly eller för att slåss för sin överlevnad. Då vidgas istället pupiller och luftrör, tarmarna minskar sitt arbete, andning, puls och blodtryck ökar. Allt för att kroppen så snabbt som möjligt ska kunna slåss eller fly för sin överlevnad.

Det centrala nervsystemet

Det centrala nervsystemet består av ryggraden och hjärnan. Ryggraden fungerar som en motorväg för signaler från det perifera nervsystemet som kopplar in sig på ryggraden för att skicka signaler till hjärnan, varför denna är ytterst viktig.  Förutom att skicka signaler till hjärnan så har faktiskt ryggraden förmågan att reagera själv genom så kallade ryggradsreflexer. Om du exempelvis råkat lägga handen på en varm platta så har du kanske varit med om att du ryckt handen från den innan du ens reagerat på var du placerade handen eller att det gjorde ont. Detta beror på att nerverna i din hand reagerat så kraftigt att när signalen når ryggraden skickar den vidare signalen till hjärnan och skickar direkt tillbaka en signal som flyttar handen. Allt för att spara tid, vilket är av största vikt eftersom celler dör i handflatan. 

Hjärnan

Hjärnan är kroppens dyraste organ, dess vikt är bara ungefär 2% av kroppens totala men den använder hela 25% av kroppens syre och 70% av dess glukos. Det mesta vi vet om hjärnan har vi lärt oss genom att studera hjärnskador eller vad som händer vid operationer då man skär i hjärnan. Modern teknik har gjort att man olika former av röntgen kan studera elektrisk aktivitet och blodflöde i hjärnan vilket har gett oss större kunskaper om dess funktion. Hjärnans yttre lager kallas cortex eller hjärnbark och består av ett tunt lager grå hjärnsubstans som innehåller nervceller. Den inre hjärnan har en vitare substans

Hjärnan i halvor

Hjärnan är uppdelat i två stycken knytnävestora halvor som kopplas samman av hjärnbalken (corpus callosum). En viktig aspekt av detta är att flera av hjärnans funktioner såsom syn och motorik sköts av motsatta sidor av hjärnan. Med andra ord är det din vänstra sida av syncentrum som hanterar information från ditt högra öga och vice versa. Det är också så att hjärnhalvorna sköter lite olika saker vilket medför att skador mot hjärnbalken kan lämna vissa förmågor intakta men utelämna andra. Exempelvis finns språkliga förmågor generellt i den vänstra hjärnhalvan (detta gäller i högre grad personer som är högerhänta). Detta kan medföra att en person kan identifiera ett objekt men kan ha svårt att verbalisera vilket det är. Inom populärpsykologi är det vanligt att man talar om personer som har mer eller mindre dominanta hjärnhalvor och att sådant som kreativitet representeras av ena sidan. Detta har emellertid förkastats av forskning och vetenskap.

Storhjärnans yttre delar

Storhjärnan brukar delas in i olika större delar som kallas lober vilka har lite olika funktioner. Det ska sägas att vissa saker inte är helt isolerade till specifika områden utan mer avancerade förmågor tenderar att aktivera och använda flera delar av hjärnan samtidigt. En sådan funktion är minnet.

Pannlob

Hjässlob

Pannloben är en av hjärnans viktigaste delar och den innehåller sådant som högre och abstrakt tänkande, impulskontroll. 
​

I hjässloben finns områden som hanterar smak. Men tvärsöver hjärnan går också det primära motoriska cortex som hanterar rörelser (rörelser är en sådan sak som hanteras av flera delar av hjärnan) samt semasotoriska cortex som hanterar känsel. Dessa system sitter nära sammanlänkade sannolikt eftersom känsel och motorik behöver samverka vid rörelser.

Tinninglob

Nacklob

Tinningloben hanterar hörsel och hörselintryck men också lukt. Tinningloben innehåller också ett område son. Kallas Wernickes område som hanterar förståelse av tal. Tinningloben har också en central roll i att identifiera synintryck. Det är alltså tinningloben som tar emot information från syncentra och identifierar att det är en katt du ser.

Nackloben innehåller syncentra och tar emot information från ögonen via synnerven. Nackloben innehåller specifika zoner som tolkar färg, ljus och skuggning. 
​

Lillhjärnan

Lillhjärnan har en central roll när det kommer till balans och när det kommer till att reglera och samordna information från rörelse och känselcentra. Bland annat hjälper lillhjärnan till när du promenerar över ojämn mark eller dylikt.

Hjärnans inre delar

Thalamus

Thalamus sitter i mellanhjärnan och ser ut som två små bollar, en i varje hemisfär. Thalamus kan liknas vid en växelstation som bland annat organiserar signaler från sensoriska organ och skickar dessa till rätt delar av hjärnan. Thalamus sitter därför centralt i huvudet och får dessutom viss information från exempelvis limbiska systemet (känslosystemet) och synnerven innan denna information bearbetats i respektive lober. Vi ska senare titta närmare på varför

Hjärnstam

Hjärnstamen har en central roll i att hantera sådant som vi inte kan styra över såsom hjärtslag, blodtryck, puls och andning.

Hypotalamus

Hypothalamus spelar en stor roll när det kommer till människans känsloliv och motivation. Detta innefattar att styra hunger och törst men också andra känslor som sömn, temperatur och sexuella beteenden. Skador mot hypotalamus kan störa dessa beteenden exempelvis ta bort sexlust eller orsaka överätande eller aptitförlust.

Hippocampus

Amygdala

Hipppocampus har en central roll när det kommer till inlärning och minne. Hippocampus tycks ha en avgörande roll när det kommer till så kallade deklarativa minnen, alltså sådana minnen som vi är medvetna om såsom vad som hände igår (mer om olika sorters minnen under kapitlet om kognitiv psykologi). Patienten Henry Molaison fick sin hippocampus utoperarad som en behandling av svår epilepsi vilket med förde att han inte kunde redogöra för någonting efter operationen. Han mindes alltså inte vem ha talat med för en timme sedan, men kunde komma ihåg händelser innan. Hippocampus tycks alltså ha en viktig roll vid bildandet av minne så kallad minneskonsolidering. Hippocampus har också en viktig roll när det kommer till att komma ihåg olika rutter. Studier på taxichaufförer i London har visat att dessa har en förstorad hippocampus eftersom de måste komma ihåg alla staden gator. 

Amygdala är en liten mandelformad struktur i hjärnan som visat sig ha en central roll i känslor av stress, ångest och rädsla. Den sitter med en direkt koppling till thalamus och har på så vis en stor möjlighet att aktivera det sympatiska nervsystemet. Amygdala har dessutom visat sig vara snabb på att lära sig genom exempelvis klassisk betingning vad den ska hålla utkik för. Långvarig stress har visat sig kunna ge en förstorad och överkänsligt amygdala. Personer som av olika anledningar fått sin amygdala skadad har visat sig ta större risker, exempelvis vid spel men uppvisar inte rädsla i situationer som vanliga människor gör. Detta tenderar att göra att dessa personer fattar sämre beslut, känslor och tanke är alltså nära sammanlänkade i hjärnan. Skadorna har emellertid inte bara visat sig gälla negativa känslor såsom ångest, stress eller aggressivitet utan också positiva, vilket gör att personen med den skadade amygdala ofta upplevs som avstängda även när det kommer till positiva känslor. 
​

Evolutionspsykologi

Fallet Phineas Gage gjorde alltså delvis att man började betrakta människans psyke, inte bara enligt gamla teorier såsom humoralpatologin. under 1800-talet gav Charles Darwin dessutom ut sin bok ”om arternas uppkomst” vilket förändrade hur världen ser på människans uppkomst. I förlängningen skulle detta int bara innebära att vår syn på hur människans uppkomst ändras utan också förändra vår syn på hennes beteende. Evolutionspsykologin utgick från den darwinistiska läran för att förklara mänskligt beteende. Varför är det exempelvis så att ormfobi är mycket vanligare än bilfobi, trots att många fler dör av bilar årligen? Evolutionsbiologin förklarar detta med att våra hjärnor är på evolutionär grund blivit byggd för att bli mer rädd för ormar eftersom hjärnor som förr varit rädda för ormar i högre grad överlevt och fått avkommor. De av våra förfäder som inte var särskilt rädda för ormar blev i högre grad bitna och dog av ormbett vilket främjade framväxten av ormfobi. Bilar har ju som bekant funnits under mycket kortare tid vilket gör att den evolutionära påverkan är minimal om ens existerande

Hjärnan och stress