Imperialismens effekter

1914 finns inget land i Afrika som inte blivit kolonialiserat av de europeiska länderna Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Belgien, Italien, Spanien och Portugal. Eventuella uppror slogs ned mycket hårt samtidigt som man i stor utsträckning styrde genom indirekt styre vilket innebar att redan existerande styre fortsatte styra fast för kolonisatörernas räkning. Å ena sidan hade detta fördelen att det inte störde lo-kala sedvänjor och system, å andra sidan innebar det att alla faktiska beslut inte togs av dessa system vilket spädde på motsättning inom de kolonialiserade länderna och mot kolonisatörerna. Detta var i synnerhet sant gällande brittiskt styre. Fransmännen å sin sida tenderade i högre grad att försöka assimilera kolonierna vilket bland annat innebar att personer i kolonierna också kunde bli invalda i det franska parlamentet.

Afrika

​Innan 1880-talet hade européer förhållandevis lite kontroll över den afrikanska kontinenten och stora delar av den stod outforskad. Istället hade man under tiden för slaveriet tagit hjälp av lokala härskare och köpmän för att göra sina ärenden. Intresset för Afrika hade funnits länge där på grund av de rika naturtillgångarna som funnits där. I takt med att den europeiska slavhandeln kom att minska under 1800- talet minskade också intresset för handeln.
Istället övergick kolonialismen till imperialism, vilket istället kom att innebära att man försökte erövra områden och lägga dessa under sig istället för att enbart ta resurser från dem. Imperialismen blev en kapplöpning om att utforska och göra an- språk på alla jordens hörn. Detta har på engelska kommit att kallas för ”The scamble for Africa”. Under Berlinkonferensen 1884-1885 satte de europeiska staterna ner och delade upp den afrikanska kontinenten emellan sig. En konferens där ingen afrikansk delegation närvarande. För att legitimera detta krävdes nya förklaringar till européernas överlägsenhet. Bland annat uppkommer vad man skulle kunna se som modern rasism, vilket inne- bär att man uppfattar att hudfärg och ursprung förutbestämmer egenskaper och förmågor. Vilket skulle göra vissa raser bättre än andra. Detta kombineras också med det som kallas socialdarwinism vilket innebär att personer som anses svaga inte ska få hjälp. Socialdarwinismen tog vissa delar ur Darwinismen och ville applicera på samhället i stort.

Väst och Nordafrika

Västafrika kom att till stora delar bli kolonialiserade av Frankrike och i slutet av 1800-talet var den största delen av Västafrika under fransk flagg, med undantag för mindre delar som tillhörde Storbritannien och Tyskland. Ett undantag kom emellertid att vara Liberia som förblev självständigt och tjänade under en period som en återvändningsplats för frigivna slavar från USA. En viktig del av det franska imperiet blev Algeriet efter att 150,000 fransmän flyttat dit. Frankrike kom även att göra Tunisien och Marocko till franska protektorat.

Egypten

Egypten hade sedan 1500-talet varit inkorporerat i det Osmanska riket, som under 1800-talet skulle komma att minska i maktställning. Detta medförde att den osmanske officern Muhammed Ali greppade makten om Egypten efter att Napoleons armé dragit sig tillbaka 1805. Han kom att leda landet i 30 år och rustade upp det mycket. 1869 färdigställdes Suez-kanalen som förband indiska oceanen med medelhavet. Av naturliga skäl gjorde detta Storbritannien mycket intresserade eftersom de hade kolonier i Indien. Att färdas via Suez istället för runt Godahoppsudden sparade enorma mängder tid. 1875 hade således Storbritannien köpt Egyptens ägarandel i kanalen och under ett uppror 1881 slog man ner denna för att slutligen göra Egypten till ett brittiskt protektorat 1914.

Centrala och östra Afrika

Centralafrika var till stora delar outforskat av Européer under början av 1800-talet, något som under seklet skulle komma att ändra sig. Det kanske främsta exemplet på hur outforskat det faktiskt var är exemplet med Belgiens kung Leopold II 1835-1909 lyckades göra anspråk på Kongoflodens inlopp och uppströms. Ingen förstod först vilket jätteområde det faktiskt rörde sig om. I östra delarna av Afrika kom Storbritannien och Tyskland att bli rivaler. Tyskland hade under 1870-talet kommit att enas till en stat och att ha egna kolonier liksom de andra stormakterna blev en viktig statussymbol. Storbritannien å sin sida behövde samma delar för att kunna koppla ihop sina norra delar i i Egypten med de södra delarna i dagens Sydafrika.

Sydafrika

Under Napoleonkrigen kom Storbritannien att erövra Sydafrika från Holland som tidigare haft området som koloni. Detta innebar att Boerna, det vill säga de holländare som bodde i Sydafrika mycket arga, varpå man flyttade för att bilda sin egen Kapkoloni. Senare skulle de så kallade Boerkrigen uppbryta mellan Storbritannien och Boerna efter vilket man slutligen fick underkasta sig britterna. Boerna trodde att de vita var överlägsna de svarta i området och detta ledde också till att boernas flytt drabbade lokalbefolkningen mycket negativt, exempelvis utkämpades flera strider mot Zulu-folket som under tidigt 1800-tal lyckats bygga ett eget rike i området. I slutet av 1800-talet blev Storbritannien involverade i stridigheterna och Zulu blev slutligen besegrade.

Sydostasien

Före 1800-talet hade delar av Sydostasien varit koloniserat av framförallt Holland och Spanien. I början av 1800-talet kom emellertid Storbritannien att bilda en kolo- ni i det som är dagens Singapore. Kolonin skulle tjäna som ett stopp för handel med Kina. Burma kom 1824 att kolonialiseras av Storbritannien i syfte att skada sina kolonier i Indien.
Vietnam kom under 1857 att ingå in det som skulle kallas för det franska Indokina som ett protektorat. Andra delar som kom att ingå var Kambodja och Laos. Frankrikes inflytande i området skulle komma att bestå till andra världskriget.

Brittiska raj

England hade i olika utsträckning härskat på den indiska kontinenten under 1700-talet, även om landområdet som man dominerade över sakta hade kommit att växa under 1600 och 1700-talet. Kolonialiseringen hade sköts av det Brittiska Ostindiska Handelskonpaniet som var ett företag, men som till skillnad från dagens företag innehade både soldater och fort under sig. Detta skulle emellertid komma att ändras efter det så kallade Sepoyupproret efter vilket företagen kom att förlora makten i regionen, istället skulle den brittiska kronan lägga Indien under sig direkt. En sepoy var en indisk soldat som lydde under britterna i området och dessa kom att bli föremål för ett av de största upproren någonsin 1857 som kommit att gå under namnet Sepoyupproret. Ca 80% av de brittiska soldaterna bestod av just sepoyer, vilket gjorde det till en stor grupp av de krigförande soldater som britterna hade i området. Under 1800-talet hade britternas hårdföra politik komma att skapa misstro hos den indiska befolkningen och därmed också sepoyerna. Den utlösande faktorn brukar tillskrivas till att rykten uppstod om att vapnen smordes med fett ifrån kor och grisar. Kon är helig inom hinduismen och grisen anses oren inom islam, de två religioner som primärt fanns i regionen. Detta ledde till att seloterna vägrade att använda vapnen varpå några sattes i fängelse. Detta ledde till större uppror vilket kom att in inkludera indiska prinsar och andra med maktställning. Upproret kom att slås ner av den överlägsna brittiska militärmakten, men konsekvensen att uppemot 1 miljon människor dödades i striderna för att bringa ordning. Dödssiffran varierar och är osäker, men har kommit att skrivas upp under senare år. Sepoyupproret fick förut de enormt höga dödstalen också vidare politiska konsekvenser. 1876 kom Englands dåvarande drottning Victoria att anta titeln som kejsarinna i Indien och den period mellan 1857 fram till Indiens självständighet 1947 som kallas för brittiska ”raj” inleds. Raj betyder ”välde” på sanskrit. Detta innebar att Indien nu kom att styras av den brittiska monarken med en vicekung som agerade som den brittiska monarkens representant på plats. Runtom i Indien kom England att tillsätta brittiska ämbeten’n som skulle komma att styra och sköta landets administration. Detta ledde till flera förbättringar. Inte minst blev landet mer stabilt och strukturerat, tidigare hade det varit uppdelat i många mindre administrativa och politiska regioner. Infrastrukturen byggdes också upp, i vilken vägar, telegraf och järnvägsnät byggdes ut tillsammans med ett gediget skolsystem.  Runtom i Indien kom landet alltmer att industrialiseras under britternas styre. Nackdelarna var emellertid flera, bland annat så var det företrädelsevis britter som innehade fabriker och företag vilket gjorde att den visst som gjordes inte stannade kvar i Indien. Detta tillsammans med att de bästa jobbet och viktiga ämbetena tillföll britter och att indierna ofta sågs ner på utifrån en rasistisk och chauvinistisk världsbild av britterna. Denna rasism skulle vara en av grunderna till framväxten av indisk nationalism som under 1900-talet alltmer skulle agera för att Indien skulle bli självständigt.