Introduktion
Judendomen är en av de äldsta religionerna i världen. Exakt hur gammal den är vet man inte. Judendomen är en monoteistisk religion som har sitt ursprung för ungefär 4000 år sedan. Trots detta kan judendomen för många judar inte bara vara en religion utan också en kulturell, historisk och etnisk identitet. Många judar uppfattar sig inte som religiösa och många tror inte heller på Gud. En viktig sak att ha i åtanke är alltså att judendom kan innebära väldigt många olika saker beroende på vem man frågar. De geografiska, kulturella och etniska skillnaderna är stora mellan olika delar av världen.
I Sverige har gruppen judar status som en av de fem nationella minoriteter och det har funnits judar i Sverige sedan 1700-talet då den svenska lagen kom att tillåta judar att bosätta sig här. Idag bor det omkring 20,000 judar i Sverige av totalt ca 14 miljoner runt om i världen.
I Sverige har gruppen judar status som en av de fem nationella minoriteter och det har funnits judar i Sverige sedan 1700-talet då den svenska lagen kom att tillåta judar att bosätta sig här. Idag bor det omkring 20,000 judar i Sverige av totalt ca 14 miljoner runt om i världen.
Vem är jude?
Vem som är jude är en fråga som på grund av judendomens variationer beror lite på. Judisk identitet är inte en sak och det finns ingen enhetlig judisk sådan. Enligt den religiösa lagen så är en jude född av en judisk mor. Tanken där bakom är att judendom inte bara är en religion utan också ett folk och att judar är Abrahams ättlingar och därmed har en arvsrätt till det heliga landet. Denna tanke är däremot ganska ovanlig inom judendomen utan att vara utvald innebär snarare förpliktelser än privilegium.
Andra har gjort mer liberala tolkningar av vem som är jude. Ser man på religionen mer som en kulturell tillhörighet är detta inte heller så konstigt. I dessa kretsar har man kommit att acceptera personer som kanske har en judisk pappa. Liberala tolkningar har också inneburit att judendomen har blivit möjlig att konvertera till, något som med den striktare religiösa tolkningen inte varit möjlig.
Andra har gjort mer liberala tolkningar av vem som är jude. Ser man på religionen mer som en kulturell tillhörighet är detta inte heller så konstigt. I dessa kretsar har man kommit att acceptera personer som kanske har en judisk pappa. Liberala tolkningar har också inneburit att judendomen har blivit möjlig att konvertera till, något som med den striktare religiösa tolkningen inte varit möjlig.
Den judiska historien
För att förstå judendomen så måste man också förstå den judiska historien eftersom denna är en central del av judendomen. Det är i och genom historien som Gud uppenbarat sig för judarna. Det är i historien han hjälpt och straffat judarna. Historien börjar med Abraham som är det judiska folkets stamfader.
Abraham
Stora delar av den judiska historien återfinns i de fem Moseböckerna. Den första moseboken berättar om hur Abraham får en uppenbarelse om att han ska få en son med sin fru Sara. Sara och Abraham var tills dess barnlösa, men Abraham hade fått ett son, Ismael, med tjänsteflickan Hagar.
När Sara föder sonen Isak till slut så ber efter ett tag Gud Abraham att ta med sig sonen Isak upp på ett berg och offra honom. I sista stund blir dock Abraham stoppad, det var bara ett test från Gud på hans lojalitet. I denna stund blir Abraham och hans ättlingar Guds utvalda folk. Gud lovar också judarna tillgång till det heliga landet, Kanan.
Stora delar av den judiska historien återfinns i de fem Moseböckerna. Den första moseboken berättar om hur Abraham får en uppenbarelse om att han ska få en son med sin fru Sara. Sara och Abraham var tills dess barnlösa, men Abraham hade fått ett son, Ismael, med tjänsteflickan Hagar.
När Sara föder sonen Isak till slut så ber efter ett tag Gud Abraham att ta med sig sonen Isak upp på ett berg och offra honom. I sista stund blir dock Abraham stoppad, det var bara ett test från Gud på hans lojalitet. I denna stund blir Abraham och hans ättlingar Guds utvalda folk. Gud lovar också judarna tillgång till det heliga landet, Kanan.
”Jag skall upprätthålla mitt förbund, förbundet mellan mig och dig och dina ättlingar i släktled efter släktled, ett evigt förbund: jag skall vara din Gud och dina ättlingars Gud. Jag skall ge dig och dina ättlingar det land där du nu bor som främling, hela Kanaan, som egendom för all framtid. Och jag skall vara deras Gud.” Första mosebok, 17:7-8
Sinai-teofanin
Efter händelserna på Moria berg kom Abraham ättlingar att leva under Guds beskydd under en period innan dessa hamnar som slavar i Egypten i flera hundra år. Där kommer emellertid en man vid namn Moses att med hjälp av Gud leda judarna ut ur slaveriet och till friheten. Med hjälp av Gud delar han på röda havet och spolar undan de egyptiska förföljarna. Moses färd leder judarna till berget Sinai, vilket Moses bestiger. Väl uppe på berget mottar han den judiska läran, eller de tio budorden. Dessa budord har det judiska folket frivilligt tagit sig på att följa. Lite kort kan man stiga att de med detta förbund mellan Abraham och Moses å sin sida och Gud å sin sida, skapat en pakt dem emellan. ”Följ dessa regler och folket får det heliga landet”. Moses kommer de närmsta åren att fortsätta leda judarna mot det heliga landet, en färd under vilken han kommer att dö.
Konungatiden
Tiden efter Moses död splittras det judiska folket under 12 judiska stammar som leds och styrs av olika kungar, de mest kända är Salomon, Saul och framförallt kung David. Under denna period kom man också att uppföra ett stort tempel som man kunde genomföra gudstjänster mm i. Med kung Solomons död på 900-talet f.kr kom riket att splittras i ett inbördeskrig.
Babyloniska fångenskapen och det judiska templet
På 500-talet f.kr kom det babyloniska folket att ockupera judarnas land och en ny fångenskap kom att uppstå. Denna kom att vara under period av ungefär 50 år innan fångenskapen hävdes. Det är under denna tid som flera av de judiska texterna kom att nedtecknas till skrift och den judiska religiösa byggnaden synagogan skulle uppstå. Detta eftersom babylonierna raserade och förstörde det judiska templet. Friheten skulle dock att bli relativt kortvarig eftersom det endast skulle dröja några hundra år innan romarna skulle erövra samma områden och göra det till den romerska provinsen Judéen. Innan detta hände byggde man emellertid upp ett nytt tempel på samma plats som det gamla. År 70 skulle detta dock också raseras, fast denna gången av romarna. Detta brukar sägas markera starten på den judiska diasporan.
Efter händelserna på Moria berg kom Abraham ättlingar att leva under Guds beskydd under en period innan dessa hamnar som slavar i Egypten i flera hundra år. Där kommer emellertid en man vid namn Moses att med hjälp av Gud leda judarna ut ur slaveriet och till friheten. Med hjälp av Gud delar han på röda havet och spolar undan de egyptiska förföljarna. Moses färd leder judarna till berget Sinai, vilket Moses bestiger. Väl uppe på berget mottar han den judiska läran, eller de tio budorden. Dessa budord har det judiska folket frivilligt tagit sig på att följa. Lite kort kan man stiga att de med detta förbund mellan Abraham och Moses å sin sida och Gud å sin sida, skapat en pakt dem emellan. ”Följ dessa regler och folket får det heliga landet”. Moses kommer de närmsta åren att fortsätta leda judarna mot det heliga landet, en färd under vilken han kommer att dö.
Konungatiden
Tiden efter Moses död splittras det judiska folket under 12 judiska stammar som leds och styrs av olika kungar, de mest kända är Salomon, Saul och framförallt kung David. Under denna period kom man också att uppföra ett stort tempel som man kunde genomföra gudstjänster mm i. Med kung Solomons död på 900-talet f.kr kom riket att splittras i ett inbördeskrig.
Babyloniska fångenskapen och det judiska templet
På 500-talet f.kr kom det babyloniska folket att ockupera judarnas land och en ny fångenskap kom att uppstå. Denna kom att vara under period av ungefär 50 år innan fångenskapen hävdes. Det är under denna tid som flera av de judiska texterna kom att nedtecknas till skrift och den judiska religiösa byggnaden synagogan skulle uppstå. Detta eftersom babylonierna raserade och förstörde det judiska templet. Friheten skulle dock att bli relativt kortvarig eftersom det endast skulle dröja några hundra år innan romarna skulle erövra samma områden och göra det till den romerska provinsen Judéen. Innan detta hände byggde man emellertid upp ett nytt tempel på samma plats som det gamla. År 70 skulle detta dock också raseras, fast denna gången av romarna. Detta brukar sägas markera starten på den judiska diasporan.
Denominationer
Vi har tidigare tittat på judendom som identitet och kultur och sett att den kan innebära olika saker för olika människor. Därför är det kanske inte heller konstigt att judendomen som religion också kommer i lite olika former och utförande. Den kanske viktigaste skillnaden har med att göra hur man ska tolka och se på den judiska halachan. Man skulle kunna se på dessa regler som att de av judar ska följas till punkt och pricka. Å andra sidan var dessa skrivna för länge sedan och behöver kanske omtolkas för att passa in i vår tid. Detta är en av anledningarna till varför vi kan tala om att det finns olika former av judendom, denominationer.
Ortodox judendom
Det utmärkande för ortodoxa judar är att man försöker förlika de religiösa reglerna, halachan, så noga man bara kan. Det innebär att man följer de av Torah 613 påbjudna regler och lagar mycket noggrant och inte sällan helt bokstavligt. Detta innebär att man gör avkall på delar av det moderna livet. Den del som anses allra mest ortodox kallas just ultra-ortodox. Denna gren gör i ännu högre grad avkall på moderna och följer Torah ännu mer bokstavligt vilket leder till att ultra-ortodoxa judar ofta bor i kvarter och områden där andra ultra-ortodoxa judar bor. Det går att tänka sig att detta är praktiskt lättare. Ortodox judendom karaktäriseras också av att gudstjänsten hålls könssegregerad.
Trots att ortodox judendom ofta beskrivs i termen av att det är samma sak så innehåller även denna grupp en mängd olika undergrupper, såsom Chassidism, Yeshivishm och modern Ortodox judendom. Alla har lite olika tolkningar och betoningar.
Konservativ judendom
Den konservativa judendomen menar liksom den ortodoxa judendomen att halachan ska följas, men är däremot öppen för att lagarna och reglerna är skrivna i en annan tid och att de därför i vissa fall behöver omtolkas.
Reformjudendom
Reformjudendomen eller som den också kallas; liberal judendom är som namnet antyder mer vänlig för omtolkning än de andra inriktningarna. Denna tillåter i hög grad en anpassning och omtolkning av de religiösa lagarna och menar att dessa ska utövas på ett sådant sätt att de ger mening idag. Detta har bland annat inneburit att den fokuserat särskilt mycket på den judiska etiken. En annan stor skillnad är vilket roll kvinnor har, inom reformjudendom sitter män och kvinnor tillsammans i synagogan och kvinnor deltar i högre grad.
Ortodox judendom
Det utmärkande för ortodoxa judar är att man försöker förlika de religiösa reglerna, halachan, så noga man bara kan. Det innebär att man följer de av Torah 613 påbjudna regler och lagar mycket noggrant och inte sällan helt bokstavligt. Detta innebär att man gör avkall på delar av det moderna livet. Den del som anses allra mest ortodox kallas just ultra-ortodox. Denna gren gör i ännu högre grad avkall på moderna och följer Torah ännu mer bokstavligt vilket leder till att ultra-ortodoxa judar ofta bor i kvarter och områden där andra ultra-ortodoxa judar bor. Det går att tänka sig att detta är praktiskt lättare. Ortodox judendom karaktäriseras också av att gudstjänsten hålls könssegregerad.
Trots att ortodox judendom ofta beskrivs i termen av att det är samma sak så innehåller även denna grupp en mängd olika undergrupper, såsom Chassidism, Yeshivishm och modern Ortodox judendom. Alla har lite olika tolkningar och betoningar.
Konservativ judendom
Den konservativa judendomen menar liksom den ortodoxa judendomen att halachan ska följas, men är däremot öppen för att lagarna och reglerna är skrivna i en annan tid och att de därför i vissa fall behöver omtolkas.
Reformjudendom
Reformjudendomen eller som den också kallas; liberal judendom är som namnet antyder mer vänlig för omtolkning än de andra inriktningarna. Denna tillåter i hög grad en anpassning och omtolkning av de religiösa lagarna och menar att dessa ska utövas på ett sådant sätt att de ger mening idag. Detta har bland annat inneburit att den fokuserat särskilt mycket på den judiska etiken. En annan stor skillnad är vilket roll kvinnor har, inom reformjudendom sitter män och kvinnor tillsammans i synagogan och kvinnor deltar i högre grad.
Skrifter
Tanak
Den judiska bibeln innefattar tre större delar. Den första är Torah som innefattar de fem Moseböckerna. Den andra delen är profetböckerna som bland annat innehåller tal av profeter som ska ha levt under tiden för intåget i det heliga landet och fram till den babyloniska fångenskapen. Den sista större skriftsamlingen kallas Ketuvim vilken åsyftar ”de heliga skrifterna”. Dessa består bland annat av psaltaren och Ordspråksboken vilka innehåller andra visdomar. Tillsammans kallas denna textsamlingen Tanak som betyder "läran".
Siddur
Siddur beskriver hur den judiska gudstjänsten ska gå till. Den innehåller också böner och en beskrivning av när dessa ska läsas och på vilket sätt de ska användas. Dessutom beskriver siddur hur texterna ska reciteras korrekt och moderna versioner innehåller kommentarer kring hur man uttalar ord. Det är vanligt att översatta versioner har originaltexten på ena sidan och det översatta språket på den andra. Siddur kom att sammanställas ganska sent i den judiska historien och den tror vara sammanställd under 900-talet e.kr.
Talmud
Vid sidan av skrifterna i Tanak så har det även funnits muntliga traditioner som med tiden kommit att skrivas ner. Dessa har sedan samlats och kommit att kallas Talmud. Talmud är inte en enhetlig samling texter utan dessa kan ibland motsäga varandra till följd av att de kommit ur olika religiösa riktningar och traditioner. En stor del av dessa kan sägas vara muntliga protokoll över diskussioner som förts över de judiska texterna. Dessa texter är alltså skrivna efter att Tanak nedtecknats. En stor del av Talmud är Mishna som är en textsamling som innehåller reflektioner över filosofiska och moraliska problem. Talmud består även av textsamlingen Gemara.
Den judiska bibeln innefattar tre större delar. Den första är Torah som innefattar de fem Moseböckerna. Den andra delen är profetböckerna som bland annat innehåller tal av profeter som ska ha levt under tiden för intåget i det heliga landet och fram till den babyloniska fångenskapen. Den sista större skriftsamlingen kallas Ketuvim vilken åsyftar ”de heliga skrifterna”. Dessa består bland annat av psaltaren och Ordspråksboken vilka innehåller andra visdomar. Tillsammans kallas denna textsamlingen Tanak som betyder "läran".
Siddur
Siddur beskriver hur den judiska gudstjänsten ska gå till. Den innehåller också böner och en beskrivning av när dessa ska läsas och på vilket sätt de ska användas. Dessutom beskriver siddur hur texterna ska reciteras korrekt och moderna versioner innehåller kommentarer kring hur man uttalar ord. Det är vanligt att översatta versioner har originaltexten på ena sidan och det översatta språket på den andra. Siddur kom att sammanställas ganska sent i den judiska historien och den tror vara sammanställd under 900-talet e.kr.
Talmud
Vid sidan av skrifterna i Tanak så har det även funnits muntliga traditioner som med tiden kommit att skrivas ner. Dessa har sedan samlats och kommit att kallas Talmud. Talmud är inte en enhetlig samling texter utan dessa kan ibland motsäga varandra till följd av att de kommit ur olika religiösa riktningar och traditioner. En stor del av dessa kan sägas vara muntliga protokoll över diskussioner som förts över de judiska texterna. Dessa texter är alltså skrivna efter att Tanak nedtecknats. En stor del av Talmud är Mishna som är en textsamling som innehåller reflektioner över filosofiska och moraliska problem. Talmud består även av textsamlingen Gemara.
Högtider
Judiska högtider börjar vid solnedgången dagen innan högtiden börjar. Detta har med skapelseberättelsen i första Mosebok att göra.
”Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.” Första mosebok 1:5
En gemensam nämnare för många judiska högtider är att de firar händelser från Tanak och har som funktion att minnas dessa händelser. Detta görs ofta mycket rituellt och symboliskt exempelvis med mat eller annat.
Chanuka
Chanuka firas till minne av att templet återerövrades från en av de många invasionerna av det judiska landet 165 f.kr. Därför kallas högtiden ibland också för tempelinvigningsfesten. Högtiden pågår i åtta dagar eftersom det var denna tid som man brände ljus i templet för att rena det. Därför tänder man fortfarande ljus i hemmet under kvällarna under de 8 dagar som Chanuka pågår. En senare tradition har även blivit att utbyta gåvor i samband med chanuka.
Rosh Hashana
Rosh hashana kallas även för nyårsdagen. Rosh hashana avslutas med Jom Kipur. Trots att bibeln inte nämner nyårsdagen så tror man att Rosh Hashana kommer från biblisk tid ursprungligen, kanske har traditionen ärvts av babylonierna under den babyloniska fångenskapen. En annan förklaring brukar dock härleda att det skulle ha varit under nyårsdagen som Gud skapade jorden och världen och att det är detta man firar. Dagen firas med Challah som är ett traditionellt bröd som alltid bakas runt vilket symboliserar den eviga livscykeln. Brödet doppas liksom äpplen i honung vilket symbolseriar förhoppningar om ett lyckat kommande år.
Under dagen läsas böner ur böneboken Mahzor (vilket är en specifik del av Siddur) som innehåller speciella böner som bara läses under specifika högtider (Rosh Hashana, Shavout och Sukkot). Varför bön avslutas med att man blåser i en Shofar, vilket är ett blåshorn skapat av ett horn, vanligen av en bagge.
Jom Kippur
Jom Kippur infaller tio dagar efter Rosh Hashana. Av tradition är det på denna dagen Gud bergunnar och dömer människorna för de fel de gjort under året, varför det också är viktigt att man under högtidens dagar begrundar dessa och söker försoning. Av denna anledning kallas dagen också för försoningsdagen. Under de dagar som Jom Kippur pågår så fastar man.
Pesach
Pesach är den judiska påsken, vilken till skillnad från den kristna påsken inte har något med Jesus att göra. Istället firas den i åtta dagar till minne av Moses och det judiska folkets uttåg ur Egypten. Pesach firas till viss del i hemmet där man bland annat äter rituella måltider i hemmet, bland annat osyrat bröd eller matsa. De första två kvällarnas måltider (kallas Sedermåltiden) berättar nämligen rituellt om flykten ur Egypten vilken innebar att man inte hade tid att låta brödet jäsa varför man nu äter osyrat bröd. Berättelsen läses ur en bok Haggada vilken också beskriver måltiden och dessa liturgi.
Shavout
Shavout kallas också för skördefesten. Historiskt sett har högtiden firat överlämnandet av Torah till Moses på berget Sinai men högtiden har senare kommit att handla om den skörd som varje år tagits upp till templet. Den firas sju veckor efter påsken, pesach. Synagogan kläs med blad för att påminna om skörden.
Sukkot
Sukkot firas till minne av den 40-åriga vandringen ut ur Egypten som Moses vandrade med judarna till Israel. Sukkot kallas också lövhyddefesten eftersom man av tradition uppfört en lövhydda som symboliserar de hyddor som det judiska folket ska bott i under vandringen. Dock är det ganska ovanligt att man uppför en egen hydda, istället uppförs det ofta en utanför synagogan.
Chanuka
Chanuka firas till minne av att templet återerövrades från en av de många invasionerna av det judiska landet 165 f.kr. Därför kallas högtiden ibland också för tempelinvigningsfesten. Högtiden pågår i åtta dagar eftersom det var denna tid som man brände ljus i templet för att rena det. Därför tänder man fortfarande ljus i hemmet under kvällarna under de 8 dagar som Chanuka pågår. En senare tradition har även blivit att utbyta gåvor i samband med chanuka.
Rosh Hashana
Rosh hashana kallas även för nyårsdagen. Rosh hashana avslutas med Jom Kipur. Trots att bibeln inte nämner nyårsdagen så tror man att Rosh Hashana kommer från biblisk tid ursprungligen, kanske har traditionen ärvts av babylonierna under den babyloniska fångenskapen. En annan förklaring brukar dock härleda att det skulle ha varit under nyårsdagen som Gud skapade jorden och världen och att det är detta man firar. Dagen firas med Challah som är ett traditionellt bröd som alltid bakas runt vilket symboliserar den eviga livscykeln. Brödet doppas liksom äpplen i honung vilket symbolseriar förhoppningar om ett lyckat kommande år.
Under dagen läsas böner ur böneboken Mahzor (vilket är en specifik del av Siddur) som innehåller speciella böner som bara läses under specifika högtider (Rosh Hashana, Shavout och Sukkot). Varför bön avslutas med att man blåser i en Shofar, vilket är ett blåshorn skapat av ett horn, vanligen av en bagge.
Jom Kippur
Jom Kippur infaller tio dagar efter Rosh Hashana. Av tradition är det på denna dagen Gud bergunnar och dömer människorna för de fel de gjort under året, varför det också är viktigt att man under högtidens dagar begrundar dessa och söker försoning. Av denna anledning kallas dagen också för försoningsdagen. Under de dagar som Jom Kippur pågår så fastar man.
Pesach
Pesach är den judiska påsken, vilken till skillnad från den kristna påsken inte har något med Jesus att göra. Istället firas den i åtta dagar till minne av Moses och det judiska folkets uttåg ur Egypten. Pesach firas till viss del i hemmet där man bland annat äter rituella måltider i hemmet, bland annat osyrat bröd eller matsa. De första två kvällarnas måltider (kallas Sedermåltiden) berättar nämligen rituellt om flykten ur Egypten vilken innebar att man inte hade tid att låta brödet jäsa varför man nu äter osyrat bröd. Berättelsen läses ur en bok Haggada vilken också beskriver måltiden och dessa liturgi.
Shavout
Shavout kallas också för skördefesten. Historiskt sett har högtiden firat överlämnandet av Torah till Moses på berget Sinai men högtiden har senare kommit att handla om den skörd som varje år tagits upp till templet. Den firas sju veckor efter påsken, pesach. Synagogan kläs med blad för att påminna om skörden.
Sukkot
Sukkot firas till minne av den 40-åriga vandringen ut ur Egypten som Moses vandrade med judarna till Israel. Sukkot kallas också lövhyddefesten eftersom man av tradition uppfört en lövhydda som symboliserar de hyddor som det judiska folket ska bott i under vandringen. Dock är det ganska ovanligt att man uppför en egen hydda, istället uppförs det ofta en utanför synagogan.
Ritualer
Gudstjänst
Traditionen säger att det för att kunna hålla gudstjänst måste finnas en minja, alltså 10 troende män närvarande. Den judiska texten siddur spelar en stor roll i den judiska gudstjänsten eftersom den beskriver vilka böner som ska läsas och vilket roll dessa har.
Sabbat
Sabbaten firas varje vecka, från solnedgången på fredagen till solnedgången på lördagen. Sabbaten markerar den judiska vilodagen efter tradition som kommer från skapelseberättelsen. Av den anledningen ska inte något arbete utföras under sabbaten. Detta har också kommit att innebära att det inom ortodox judendom är förbjudet att tända och släcka lamporna eftersom det är förbjudet att göra upp eld. Sabbaten firas till stor del i hemmet och inleds med att en av hemmet kvinnor (vanligen hustrun) tänder ljus samt läser en välsignelse. På lördagsmorgonen firas gudstjänst i synagogan.
Bar mitzva/bat mitzva
Bar Mitzva (budets son) är en övergångsritual vilken markerar övergången från pojke till man. Efter Bar Mitzva uppfattas pojken som religiöst mogen att ta ansvar och kan därför också räknas som en av de tio män som måste finnas närvarande vid en gudstjänst. I mer liberala judiska kretsar har man vid sidan av Bar Mitzva också infört Bat Mitzva (budets dotter) som är motsvarigheten fast för flickor. Bar Mitzva utförs vid 13 års ålder men behöver inte nödvändigtvis göra något särskilt. Dock är det vanligt att man vid tillfället leder någon del av det religiösa livet exempelvis under gudstjänsten eller sabbaten. Efteråt firas det med fest.
Giftermål
Äktenskapets viktigaste funktion är att skaffa barn, vilket har sin grund i första mosebok enligt vilket Gud befaller Eva och Adam att vara fruktsamma. Denna befallning har i sin tur uttolkats som att detta gäller alla (notera att namnet Adam förr i världen betydde just människa). Själva äktenskapet har traditionellt ingåtts genom juridiska avtal, något som ortodoxa judar fortfarande gör genom en kontraktsform som kallas ketuba. Detta bevittnas av två män, men undertecknas aldrig av någon kvinna. Andra former för äktenskap har varit att mannen ger kvinnan en gåva eller att mannen och kvinnan levt i ett sexuellt förhållande. Att det inte finns någon enhetlighet i frågan har bland annat med att det under långa historiska epoker varit farligt att leva som jude och uttrycka detta genom bröllop. I modern tid är det dock inte ovanligt med en ceremoni i synagogan och att man sedan håller en stor fest. Det är då inte ovanligt med flera hundra inbjudna. I synagogan leds ceremonin av en rabbin och sker vanligtvis under en tyghimmel. Brudparet dricker av välsignat vin och vid ortodoxa bröllop får kvinnan en ring på sitt finger. Vid reformjudiskt eller även konservativt bröllop är det inte ovanligt att man byter ringar så att båda får varsin ring. Vigseln avslutas med att ett glas krossas, en förklaring är att detta symboliserar raserandet av templet.
Begravning
Den judiska begravningen har både likheter och skillnader i jämförelse med den kristna begravningen. Processen är omfattande och kan pågå i upp till ett år. När personen dör så görs en kriah, eller en reva i ett klädesplagg man bör. Kroppen sveps och tvättas och läggs i en kista av trä. Också pluggarna som håller samman kistan är i trä eftersom metall acossieras till krig och våld. Liksom i islam ska begravningen hållas kort efter döden inträffat, men får inte hållas under sabat eller någon av de judiska helgdagarna. Begravningen leds av en rabbin. Efter begravningen börjar en sorgevecka, shiva under vilken ljus hålls tända i hemmet. Dessutom talar man inte med varandra eller i alla fall lågmält.
Synen på döden skiljer sig något från de andra abrahamistiska religionerna. Delvis så har judendomen inte haft samma betoning eller inslag av helvetet. Detta har med människosynen att göra där människan anses kunna agera både gott och ont. Fokus har således lagts på livet snarare än efterlivet. Tillståndet efter döden beskrivs heller inte så noggrant av judiska texter. Talmudiska texter har dock introducerat konceptet med att viss renlärighet krävs för att få tillgång till himlen. Efterlivet ses i dessa som ett andligt tillstånd i harmoni.
Omskärelse
Omskärelsen eller Brit Milah ska göras på en pojkes åttonde levnadsdag. Anledningen finns i historien om förbundet mellan Abraham och Gud där omskärelsen är en symbol för det förbundet.
Traditionen säger att det för att kunna hålla gudstjänst måste finnas en minja, alltså 10 troende män närvarande. Den judiska texten siddur spelar en stor roll i den judiska gudstjänsten eftersom den beskriver vilka böner som ska läsas och vilket roll dessa har.
Sabbat
Sabbaten firas varje vecka, från solnedgången på fredagen till solnedgången på lördagen. Sabbaten markerar den judiska vilodagen efter tradition som kommer från skapelseberättelsen. Av den anledningen ska inte något arbete utföras under sabbaten. Detta har också kommit att innebära att det inom ortodox judendom är förbjudet att tända och släcka lamporna eftersom det är förbjudet att göra upp eld. Sabbaten firas till stor del i hemmet och inleds med att en av hemmet kvinnor (vanligen hustrun) tänder ljus samt läser en välsignelse. På lördagsmorgonen firas gudstjänst i synagogan.
Bar mitzva/bat mitzva
Bar Mitzva (budets son) är en övergångsritual vilken markerar övergången från pojke till man. Efter Bar Mitzva uppfattas pojken som religiöst mogen att ta ansvar och kan därför också räknas som en av de tio män som måste finnas närvarande vid en gudstjänst. I mer liberala judiska kretsar har man vid sidan av Bar Mitzva också infört Bat Mitzva (budets dotter) som är motsvarigheten fast för flickor. Bar Mitzva utförs vid 13 års ålder men behöver inte nödvändigtvis göra något särskilt. Dock är det vanligt att man vid tillfället leder någon del av det religiösa livet exempelvis under gudstjänsten eller sabbaten. Efteråt firas det med fest.
Giftermål
Äktenskapets viktigaste funktion är att skaffa barn, vilket har sin grund i första mosebok enligt vilket Gud befaller Eva och Adam att vara fruktsamma. Denna befallning har i sin tur uttolkats som att detta gäller alla (notera att namnet Adam förr i världen betydde just människa). Själva äktenskapet har traditionellt ingåtts genom juridiska avtal, något som ortodoxa judar fortfarande gör genom en kontraktsform som kallas ketuba. Detta bevittnas av två män, men undertecknas aldrig av någon kvinna. Andra former för äktenskap har varit att mannen ger kvinnan en gåva eller att mannen och kvinnan levt i ett sexuellt förhållande. Att det inte finns någon enhetlighet i frågan har bland annat med att det under långa historiska epoker varit farligt att leva som jude och uttrycka detta genom bröllop. I modern tid är det dock inte ovanligt med en ceremoni i synagogan och att man sedan håller en stor fest. Det är då inte ovanligt med flera hundra inbjudna. I synagogan leds ceremonin av en rabbin och sker vanligtvis under en tyghimmel. Brudparet dricker av välsignat vin och vid ortodoxa bröllop får kvinnan en ring på sitt finger. Vid reformjudiskt eller även konservativt bröllop är det inte ovanligt att man byter ringar så att båda får varsin ring. Vigseln avslutas med att ett glas krossas, en förklaring är att detta symboliserar raserandet av templet.
Begravning
Den judiska begravningen har både likheter och skillnader i jämförelse med den kristna begravningen. Processen är omfattande och kan pågå i upp till ett år. När personen dör så görs en kriah, eller en reva i ett klädesplagg man bör. Kroppen sveps och tvättas och läggs i en kista av trä. Också pluggarna som håller samman kistan är i trä eftersom metall acossieras till krig och våld. Liksom i islam ska begravningen hållas kort efter döden inträffat, men får inte hållas under sabat eller någon av de judiska helgdagarna. Begravningen leds av en rabbin. Efter begravningen börjar en sorgevecka, shiva under vilken ljus hålls tända i hemmet. Dessutom talar man inte med varandra eller i alla fall lågmält.
Synen på döden skiljer sig något från de andra abrahamistiska religionerna. Delvis så har judendomen inte haft samma betoning eller inslag av helvetet. Detta har med människosynen att göra där människan anses kunna agera både gott och ont. Fokus har således lagts på livet snarare än efterlivet. Tillståndet efter döden beskrivs heller inte så noggrant av judiska texter. Talmudiska texter har dock introducerat konceptet med att viss renlärighet krävs för att få tillgång till himlen. Efterlivet ses i dessa som ett andligt tillstånd i harmoni.
Omskärelse
Omskärelsen eller Brit Milah ska göras på en pojkes åttonde levnadsdag. Anledningen finns i historien om förbundet mellan Abraham och Gud där omskärelsen är en symbol för det förbundet.
Judiska symboler
Menoran
Den kanske äldsta judiska symbolen och kanske också den mest kända är den sjuarmade ljusstaken, menora. Exakt varifrån den kommer eller exakt vad den symboliserar är inte helt känt. Beskrivningen och uppmaningen att konstruera en menora finns emellertid i bibeln:
Den kanske äldsta judiska symbolen och kanske också den mest kända är den sjuarmade ljusstaken, menora. Exakt varifrån den kommer eller exakt vad den symboliserar är inte helt känt. Beskrivningen och uppmaningen att konstruera en menora finns emellertid i bibeln:
"Du skall göra ett lampställ av rent guld. Det skall göras i hamrat arbete, både foten och stammen. Skålarna, kulorna och blommorna skall göras i ett stycke med lampstället. Sex armar skall gå ut från lampstället, tre på den ena sidan och tre på den andra. På den första armen skall det sitta tre skålar med kulor och blommor och likaså på den andra; det skall vara likadant på alla sex armarna som går ut från lampstället. Skålarna skall vara formade som blommor på ett mandelträd. På själva lampstället skall det vara fyra skålar med kulor och blommor, och skålarna skall vara som mandelträdsblommor. Under vart och ett av de tre paren armar som går ut från lampstället skall det sitta en kula, gjord i ett stycke med detta, under de sex armarna som går ut från lampstället. Kulorna och armarna skall vara i ett stycke med lampstället, alltsammans ett enda hamrat stycke rent guld. Du skall göra sju lampor till lampstället; de skall sättas så att platsen framför blir belyst. De tänger och brickor som hör till skall göras av rent guld. Lampstället med alla dessa tillbehör skall göras av en talent guld. Se till att du gör detta efter de förebilder som du har fått se på berget" Andra mosebok 25:31-40
När de båda templen fortfarande stod fanns en stor menora inne i dessa, vilket också har beskrivits av romarna som bar ut den innan de rev templet. Sannolikt smältes denna sedan ner. Sedan dess har man ofta mindre ljusstakar hemma, men ljusstaken återfinns givetvis också i synagogan och representerar den som en gång stod i templet. Man har spekulerat i vad de sju armarna kan betyda och symbolisera, allt ifrån att den symboliserar veckans sju dagar till att den representerar profeter med Gud i mitten.
Davidsstjärnan
Hexagramet eller davidsstjärnan har under väldigt lång tid kommit att representera judendomen i olika sammanhang. Specifikt representerar den kung David. Exakt varifrån davidsstjärnan kommer ifrån är det ingen som vet
Kippa
Kippa är en huvudbonad som bärs av judiska män av respekt för Gud. Tanken är att kippan skiljer deras huvud från Guds överhöghet vilket anses vara ett sätt att visa denna respekt på. Uppmaningar att täcka sitt huvud finns även i Talmud. Kippan är som vanligast bland ortodoxa judar.
Mezuza
Enligt judisk sed ska det i varje dörrpost sitta en mezuza som innehåller en pergamentrulle med syfte om att påminna om Guds närvaro. Det är dock inte så vanligt numera att man har detta i varje dörrpost utan det är vanligare att man i de falls om mezuza används har det i dörrposten till hemmets huvudingång.
Davidsstjärnan
Hexagramet eller davidsstjärnan har under väldigt lång tid kommit att representera judendomen i olika sammanhang. Specifikt representerar den kung David. Exakt varifrån davidsstjärnan kommer ifrån är det ingen som vet
Kippa
Kippa är en huvudbonad som bärs av judiska män av respekt för Gud. Tanken är att kippan skiljer deras huvud från Guds överhöghet vilket anses vara ett sätt att visa denna respekt på. Uppmaningar att täcka sitt huvud finns även i Talmud. Kippan är som vanligast bland ortodoxa judar.
Mezuza
Enligt judisk sed ska det i varje dörrpost sitta en mezuza som innehåller en pergamentrulle med syfte om att påminna om Guds närvaro. Det är dock inte så vanligt numera att man har detta i varje dörrpost utan det är vanligare att man i de falls om mezuza används har det i dörrposten till hemmets huvudingång.
Etik
Kosher
Enligt Torah ska judar hålla kosher vilket åsyftar är de judiska kosthållningsreglerna. Reglerna delar in, liksom islams matregler, mat i rent (Tahor) och orent (Tame). Tahor består generellt av ko, kyckling, lamm och Tame av skaldjur och svin. Utöver tillkommer sådant som att man inte blandar mjölk och kött i samma måltid.
Enligt Torah ska judar hålla kosher vilket åsyftar är de judiska kosthållningsreglerna. Reglerna delar in, liksom islams matregler, mat i rent (Tahor) och orent (Tame). Tahor består generellt av ko, kyckling, lamm och Tame av skaldjur och svin. Utöver tillkommer sådant som att man inte blandar mjölk och kött i samma måltid.
"Du skall inte koka en killing i moderns mjölk." Andra mosebok 23:19
De djur som inte är förbjuda ska dock slaktas på ett rituellt rätt sätt vilket innebär att det ska kosherslaktas. Kosherslakt innefattar i och med det att det läses särskilda böner under slakten. I Sverige är kosherslakt förbjuden utan bedövning eftersom det innefattar att genom att skära halsen av djuret tömma det på blod, eftersom det inte är kosher att äta blod.
Människosyn
Grundsynen inom judendomen liksom de andra abrahamitiska religionerna är att människan är skapad i Guds avbild. Till skillnad från kristendomen återfinns inte samma tanke på arvsynd utan judendomens syn på människan är ganska neutral. Människan har möjlighet att göra både ont och gott vilket medför att individen har ett stort ansvar att verka för det goda. Denna synen på individen har också medfött att vägen till individens frihet gått via Gud.
Jämställdhet
Grundsynen på män och kvinnor är i grunden särartsfeministisk inom judendomen. Grunden är att män och kvinnor båda är skapade av Gud och därmed lika mycket värda. Dock har dessa givits olika roller vilket blir framträdande framförallt i religiösa sammanhang där den som för oftast är man. I alla fall i mer konservativa eller ortodoxa församlingar/inriktningar. I mer liberala församlingar har man dock omtolkat och män och kvinnor har fått mer liknande roller, exempelvis sitter man tillsammans i synagogan och ser att även kvinnor kan vara rabbiner.
Homosexualitet
Traditionellt sett har synen på homosexualitet inom judendomen varit ganska hård. Bland annat åberopas följande citat från Torah:
Människosyn
Grundsynen inom judendomen liksom de andra abrahamitiska religionerna är att människan är skapad i Guds avbild. Till skillnad från kristendomen återfinns inte samma tanke på arvsynd utan judendomens syn på människan är ganska neutral. Människan har möjlighet att göra både ont och gott vilket medför att individen har ett stort ansvar att verka för det goda. Denna synen på individen har också medfött att vägen till individens frihet gått via Gud.
Jämställdhet
Grundsynen på män och kvinnor är i grunden särartsfeministisk inom judendomen. Grunden är att män och kvinnor båda är skapade av Gud och därmed lika mycket värda. Dock har dessa givits olika roller vilket blir framträdande framförallt i religiösa sammanhang där den som för oftast är man. I alla fall i mer konservativa eller ortodoxa församlingar/inriktningar. I mer liberala församlingar har man dock omtolkat och män och kvinnor har fått mer liknande roller, exempelvis sitter man tillsammans i synagogan och ser att även kvinnor kan vara rabbiner.
Homosexualitet
Traditionellt sett har synen på homosexualitet inom judendomen varit ganska hård. Bland annat åberopas följande citat från Torah:
|
”Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är något avskyvärt.”
|
”Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.”
|
Inom ortodoxa kretsar finns fortfarande ett tabu gentemot homosexualitet och man viger exempelvis inte homosexuella par. Inom liberala och delvis inom konservativa kretsar har det dock börjat luckra upp sig. Andra syner kommer fram tar fasta på att homosexualitet inte är ett val och att texterna är skrivna i en viss samhällelig kontext och att halachan behöver omtolkas för att fungera i det moderna samhället.
