|
På 700-talet f.kr växte staden Rom fram i dagens Italien. Vi denna tid hade italienska halvön varit influerad av latinska folk, greker hade bildat kolonier längs den italienska kusten och Sicilien, men för romarna var initialt etruskerna de som påverkade dem allra mest. Detta genom att de tog över grekernas sätt att skriva på vilket sedan fördes vidare till romarna.
Traditionellt menas Roms grundläggande ha skett 753 f.kr och initialt kom romarna att styras av etruskiska kungar, och under den kommande perioden fram till 509 f.kr utvecklades Rom som stad och det kringliggande området mycket. Tempel och andra publika byggnader uppfördes och ett torg likt det som fanns i de grekiska städerna kom till. Grunden till Forum Romano, det gamla roms publika, kulturella och intellektuella center byggdes fram från en tidigare begravningsplats. |
|
DEN ROMERSKA REPUBLIKEN
År 509 f.kr. omkullkastades den sittande kungen och en republik infördes i det tidigare kungadömet. En republik karaktäriseras av att den har en ledare som inte är en monark och att i alla fall delar av befolkningen får rösta.
Krig
Under de första 200 åren av den romerska republiken kom en stor del av dess tid att vara uppslukade åt olika militära kampanjer på den italienska halvön. I mitten av 200-talet f.kr. hade de lyckats besegra olika latinska folk, etruskerna och så också grekerna och åtnjöt därför full kontroll över den italienska halvön. Sättet på vilken detta kontroll utövades skiljde sig emellertid åt från tidigare kulturer och civilisationer. De erövrade folken fick romersk medborgarskap eller sågs som romerska allierade. Detta medförde att de folk som hade blivit erövrade inte hade samma skäl som andra att göra uppror mot romarna.
Hur kommer det sig att romarna kunde lyckas så väl i sina erövringar av de andra folken? Till att börja med kan man säga att de var goda krigare med för sin tid lysande strategi. Dessutom kom erövrade folk att nyttjas åt armén och nya fortifikationer byggdes. De erövringar som skulle göras efterföljdes även vid förlust av en armé. Förmodligen var en av de stora framgångsfaktorerna att de var goda diplomater och förhandlare.
Hur kommer det sig att romarna kunde lyckas så väl i sina erövringar av de andra folken? Till att börja med kan man säga att de var goda krigare med för sin tid lysande strategi. Dessutom kom erövrade folk att nyttjas åt armén och nya fortifikationer byggdes. De erövringar som skulle göras efterföljdes även vid förlust av en armé. Förmodligen var en av de stora framgångsfaktorerna att de var goda diplomater och förhandlare.
Roms statsskick
Rom delades under republiken in i två grupper. Patricierna var de rika och välbeställda som vanligen innehade mark och jordbruk, det var också dessa som kom att bli de styrande i Rom. Andra kom istället att ingå i gruppen plebejer. Båda grupperna kunde rösta men endast patricierna kunde bli valda till olika ämbeten. Högst i det romerska styrelseskicket två konsuler som valdes på årsbasis. En av dem hade hand om den romerska armén och den andra om ekonomin, på detta sätt skulle ingen av dem kunna ta makten. Under konsulerna fanns praetor som under den tidiga republiken tjänade som militär fältherre, men som senare skulle komma att leda rättskipning för civila i Rom. Vid sidan av dessa fanns den romerska senaten som bestod av 300 patricier som hade till uppgift att stifta lagarna. Vid sidan av senaten fanns ytterligare församlingar som exempelvis hade till uppgift att utse olika ämbetsposter i den romerska administrationer. Detta skapade ett för oss förhållandevis rörigt sätt att styra, men syftet var att sprida makten så att inte en liten mäktig grupp eller person skulle kunna ta all makt. Detta kunde emellertid att hävas i perioder av kris då någon kunde väljas till diktator under en bestämd period för att snabba på beslutskedjan.
471 f.kr skulle det även införas nya råd med vilka även plebejerna kunde stifta lagar och senare skulle det bli lagligt för patricier och plebejer att gifta sig, något som tidigare inte varit tillåtet.
Roms lagar har också varit inflytelserika på dess sätt att styra. Mest känd är de så kallade tolv tavlornas lagar. De tolv tavlornas lag omfattade såväl privaträttsliga som process- och straffrättsliga och till och med statsrättsliga regler och var grunden till det romerska rättssystemet. Efter ett tag blev dessa emellertid obsoleta och fick skrivas om. Tanken var emellertid att kodifiera relationen mellan patricier och plebejer för att makt inte skulle kunna utövas godtyckligt.
471 f.kr skulle det även införas nya råd med vilka även plebejerna kunde stifta lagar och senare skulle det bli lagligt för patricier och plebejer att gifta sig, något som tidigare inte varit tillåtet.
Roms lagar har också varit inflytelserika på dess sätt att styra. Mest känd är de så kallade tolv tavlornas lagar. De tolv tavlornas lag omfattade såväl privaträttsliga som process- och straffrättsliga och till och med statsrättsliga regler och var grunden till det romerska rättssystemet. Efter ett tag blev dessa emellertid obsoleta och fick skrivas om. Tanken var emellertid att kodifiera relationen mellan patricier och plebejer för att makt inte skulle kunna utövas godtyckligt.
De puniska krigen
I mitten av 200-talet f.kr. hade romarna lyckats lägga den italienska halvön under sig. Detta gjorde att de i högre grad kom i kontakt med världen utanför halvön. På andra sidan medelhavet i dagens Tunisien låg en av tidens supermakter i regionen; Kartago. Kartago hade också kolonier i dagens Spanien och längs den nordafrikanska kusten och romarna kom snart att konkurrera med Kartago om viktiga handelsvägar kring Sicilien. Detta ledde till en serie om tre krig som kommit att kallas de puniska krigen. Det första kriget 264 f.kr-241 f.kr. handlade just om kontrollen om Sicilien och bestod till största del av sjöslag. Trots romarnas underlägsenhet på havet lyckades de få kontroll över ön.
Det andra puniska kriget 218 f.kr-201 f.kr. började som en hämndaktion efter det första kriget. En av Kartagos främsta generaler Hannibal samlade ihop en styrka på omkring 46,000 man och 37 elefanter. Hannibal gjorde stora framgångar i de slag som utkämpades omkring Rom, mest känt är slaget vid Cannae då kartagerna vann en storseger mot den romerska hären. Efter slaget skulle det ta 14 år innan romarna lyckades upprätta en ny armé, besegra Hannibal och köra ut honom ur Italien. Detta avgörande stod 202 f.kr vid slaget vid Zama.
Det tredje puniska kriget utkämpades mellan 149 f.kr-146 f.kr och gick ut på att romarna erövrade staden Kartago och förstörde den. Dess invånare blev sålda som slavar.
146 f.kr. vann romarna också ett annat betydelsefullt slag mot den grekiska staden Korinth. Slaget blev en prestigeseger och visade romarna att de kunde vinna även om grekerna, som de såg upp till och inspirerades mycket av. När 100 f.kr närmade sig hade romarna erövrat stora delar av kustområdena i det som tidigare varit Makedonien och Grekland och Rom dominerade Medelhavet.
Det andra puniska kriget 218 f.kr-201 f.kr. började som en hämndaktion efter det första kriget. En av Kartagos främsta generaler Hannibal samlade ihop en styrka på omkring 46,000 man och 37 elefanter. Hannibal gjorde stora framgångar i de slag som utkämpades omkring Rom, mest känt är slaget vid Cannae då kartagerna vann en storseger mot den romerska hären. Efter slaget skulle det ta 14 år innan romarna lyckades upprätta en ny armé, besegra Hannibal och köra ut honom ur Italien. Detta avgörande stod 202 f.kr vid slaget vid Zama.
Det tredje puniska kriget utkämpades mellan 149 f.kr-146 f.kr och gick ut på att romarna erövrade staden Kartago och förstörde den. Dess invånare blev sålda som slavar.
146 f.kr. vann romarna också ett annat betydelsefullt slag mot den grekiska staden Korinth. Slaget blev en prestigeseger och visade romarna att de kunde vinna även om grekerna, som de såg upp till och inspirerades mycket av. När 100 f.kr närmade sig hade romarna erövrat stora delar av kustområdena i det som tidigare varit Makedonien och Grekland och Rom dominerade Medelhavet.
Ruiner efter staden Kartago. Bildkälla: Wikimedia Commons
Senrepubliken
Den sista perioden av republiken kom att präglas av stor turbulens och inre konflikt i romarriket. Under tiden för de puniska krigen kom en allt större del av det romerska jordbruket att komma ägas av den rika aristokratin i Rom. Dessa jordbruk kom att slås ihop till stora gods och egendomar, så kallade Latifundum. Detta drabbade mindre jordbrukare eftersom de fick svårt att konkurrera med de större gårdarna, vilket i sin tur ledde till att en allt större del av bönderna kom att flytta in till stan där de blev en fattig landlös klass. Denna nya klass präglades därför av ett stort missnöje. Två bröder, Gracchus, försökte få igenom reformer för att försöka omfördela land till denna klass återigen. Detta var emellertid inte populärt bland aristokratin och bröderna skulle därför en efter en att mördas och deras reformer att reverseras.
107 f.kr genomfördes reformer inom Roms militär. Fram tills nu hade soldaterna bestått av bönder som ägde land. Generalen Marius kom emellertid att rekrytera soldater bland den fattiga befolkningen som inte ägde land och också på frivillig basis. För att locka människor utlovades att de efter avtjänad tjänst skulle få pension i form av landegendom. Konsekvensen av detta blev att soldaterna i första han var trogna sin general, inte den romerska staten, eftersom denne stod som garant för pensionen. Detta kom senare att utnyttjas av generalen Sulla, som höll på att få överlämna sin armé till just Marius. Sulla kom då att marschera med sina soldater mot Rom och erövrade staden 82 f.kr för att ta bort hans politiska motstånd. Efteråt kom han att återlämna makten till senaten.
107 f.kr genomfördes reformer inom Roms militär. Fram tills nu hade soldaterna bestått av bönder som ägde land. Generalen Marius kom emellertid att rekrytera soldater bland den fattiga befolkningen som inte ägde land och också på frivillig basis. För att locka människor utlovades att de efter avtjänad tjänst skulle få pension i form av landegendom. Konsekvensen av detta blev att soldaterna i första han var trogna sin general, inte den romerska staten, eftersom denne stod som garant för pensionen. Detta kom senare att utnyttjas av generalen Sulla, som höll på att få överlämna sin armé till just Marius. Sulla kom då att marschera med sina soldater mot Rom och erövrade staden 82 f.kr för att ta bort hans politiska motstånd. Efteråt kom han att återlämna makten till senaten.
Det första triumviratet
Under de kommande 50 åren präglades det romerska riket av ytterligare oroligheter. Bland annat utbröt ett enormt gladiatoruppror under ledning av den tidigare gladiatorn Spartacus. Politiskt kom Rom att domineras av tre män, Crassus som var den rikaste mannen i rom, Pompejus som gjort sig ett namn genoms ina militära kampanjer i Spanien och Gaius Julius Caesar som också han gjort sig ett namn genom sina militära kampanjer. Att vinna segrar åt Rom var ett effektivt sätt att nå anseende i antikens Rom. Dessa kom att bilda ett triumvirat, en sammansvärjning med syfte att kunna påverka och driva igenom sina politiska reformer. Caesar skulle komma att få militärt ansvar över Gallien och kom att expandera Roms gränser så att det efter hans gärning kom att inbegripa hela dagens Frankrike, delar av Tyskland och in i den brittiska övärlden. När Crassus dog år 53 f.kr kom dock den framgångsrika dynamiken inom triumviratet att kollapsa och en maktkamp mellan Pompejus och Caesar uppstod. Båda väldigt populära, men Pompejus lyckades få till stånd att Caesar skulle entledigas och återkallas till Rom. Cesar kom att vägra och förde sig armé mot Rom. På vägen passerade han floden Rubicon, något som var olagligt och ska då ha yttrat ”et iacta est - tärningen är kastad”. Caesar lyckas till slut att besegra Pompejus, bland annat genom att söka stöd hos den egyptiske faraonen Cleopatra och blir år 45 f.kr att väljas till diktator i Rom. Caesar gjorde sig populär genom att ge land åt fattiga, genomförde reformer åt veteraner från det militära och ökade andelen senatorer till 900 för att på så vis minska dess makt. De ytterligare senatorerna kom till stor del att vara anhängare till Caesar. Bland hans kritiker var detta naturligtvis inte populärt och han kom år 44 f.kr att mördas av en konspirerande grupp senatorer.
Caesar mördas, avbildat av Vincenzo Camuccini. Bildkälla: Wikimedia Commons
KEJSARTIDEN
Efter Casesars död uppstod en ny maktkamp och ett andra triumvirat kom att bildas med Caesars adoptivson Octavianus i spetsen. Tillsammans med Antonius och Ledipius höll de Rom stabilt i fem år tills dess att Antonius och Octavianus kom i konflikt med varandra, Octavianus skulle gå segrande ur denna. År 27 f.kr kom Octavianus att utropa republikens återställande, men detta var långt ifrån sanningen. Istället installerades Octavianus som Roms förste kejsare: kejsar Augustus.
Kejsar Augustus Bildkälla: Wikimedia Commons
|
Augustus återställde ordningen i det romerska imperiet och gjorde sig av den anledningen mycket populär. Denna populäritet nyttjade han till att göra sig själv till både religiös ledare, ledare för den romerska armén och istället för att förlita sig på senaten att utse ståthållare i de olika provinserna, kom Augustus att själv styra vilka ståthållare som fick ämbetena.
Augustus kom även att välja de kommande kejsarna ur sin familj, vilket var nytt för det romerska imperiet. De efterföljande kejsarna, Tiberius, Caligula, Claudius och Nero övertog alltmer makt vilket ökade korruptionen och avståndet mellan kejsaren, folket och armén. Av den anledningen utbröt inbördeskrig 69 e.kr i samband med kejsar Neros död. I samband med detta infördes ett nytt system för att ute kejsare och en period på 200 år inleddes. Denna period har kommit att förknippas med begreppet pax romana - den romerska freden. Under denna perioden styrdes riket av ”de goda kejsarna” - Nerva, Trajan, Hadrian, Antonius och Marcus Aurelius. Namnet pax romana till trots kom det romerska riket att expandera än mer, dagens Rumänien erövrades, Egypten erövrades, delar av mellanöstern erövrades. Detta medförde att roms gränser blev allt längre och krävde alltfler soldater för att försvara dem. Omkring år 200 uppgick den romerska befolkningen till 50 miljoner människor och riket sträckte sig från norra delarna av England till Egyptens södra delar. |
Romersk kultur och samhällsliv
Romarnas kultur var starkt influerad av den grekiska och den grekiska kulturen och civilisationen hade hög status inom det romerska riket.
Konst och arkitektur
Romarna kom att influeras av grekernas arkitektur och kom också de att uppföra storslagna byggnader med kolonner som en viktig karaktäristika i arkitekturen. Romarna lyckades däremot att förfina byggtekniken ytterligare och kunde med denna att bygga storslagna kupoler, valv med hjälp av betong. Byggtekniken gjorde att man med tiden kunde bygga stora byggnader som Colosseum såväl som att bygga akvedukter som kunde leda färskvatten över stora avstånd.
Den romerska konsten blev också den starkt influerad av antikens Grekland. Den romerska konsten kom att ta efter stora delar av den, men den då den grekiska konsten varit mycket idealistisk (dvs den avbildade människor enligt den tidens ideal) så kom romarnas konst istället att vara realistisk, den avbildade alltså människor så som de faktiskt såg ut. Målningar kom också i högre grad att avbilda mer vardagliga situationer och motiv.
Litteratur
Romersk litteratur har präglat eftervärlden inte minst eftersom den hjälpt till att sprida latinet i Europa. Kulmen av den romerska litteraturen kom under perioden kring kejsar Augustus och har kommit att ses som den gyllene eran när det kommer till romersk litteratur och poesi. En viktig romersk poet var Vergilius som syftade till att ersätta Homeros grekiska texter med romerska ideal. Karaktären Aeneas fick tjäna som en figur för de romerska idealen plikttrogenhet, trohet och kyskhet och kom på så vis att sprida bilden av romaren som en sådan. Aeneas blev en slags nationalhjälte.
En annan poet, Horatius, har mestadels gjort sig känd för att ha myntat citatet ”carpe diem”, fånga dagen, men också för att ha skrivit satiriska texter både om sin politiska samtid och vardag.
Livius var en historieskrivare som dock inte kritiskt granskade historien men som skrev samman ett standardverk om Roms historia i 142 volymer. Volymerna skulle med dagens mått mätt inte hålla som historieskrivning på grund av sin nationalromantiska karaktär.
Familjeliv
I centrum för det romerska samhällslivet stod den romerska familjen. Begreppet paterfamilias har kommit att åsyfta mannen dominanta roll inom familjen - han var familjens överhuvud och den som bestämde. Både pojkar och flickor förväntades lära sig läsa och fadern var en viktig del i deras utbildning. För pojkar ingick också att lära sig sådant som att lära sig moraliska värden, juridik och fysisk träning inför soldatliv. Antingen utbildades fadern dem själv eller så anställdes en lärare till detta, beroende på familjens status. Läraren kunde också vara en slav, inte sällan en grekisk slav eftersom grekiska var ett viktigt språk för aristokratin att kunna för att kunna göra politisk karriär i hela riket. För de absolut rikaste fanns också skolor för både pojkar och flickor. Pojkarna ansågs vuxna vid 16 års ålder. Flickor ansågs emellertid vara ett svagare kön och var därför alltid under en manlig förmyndare, till att börja med sin far och sedan sin make. Gifta sig kunde flickor göra så tidigt som vid 12 års ålder, vanligen med en äldre man. Bägge parter kunde efter 200-talet begära skilsmässa.
Före 100-talet kunde fadern sälja sina barn till slavar eller döda dem om han ville, men detta kom att ändras varpå dessa möjligheter försvann. Kvinnans roll stärktes i samma veva och behövde inte efter det ha en manlig förmyndare. Överklasskvinnor hade generellt många rättigheter och kunde driva företag och äga land som kunde köpas och säljas i enlighet med egen vilja. Kvinnor kunde inte inneha politiska ämbeten men var en viktig del i det sociala samhällslivet, vilket skiljde sig åt från antikens Grekland.
Inom familjen ingick också de slavar som ägdes av den. Rika familjer kunde inneha ett stort antal slavar och de utförde en mängd olika uppgifter i samhället. De många erövringar romarna gjorde innebar att de också kunde ta slavar från erövrade områden.
Romarna kom att influeras av grekernas arkitektur och kom också de att uppföra storslagna byggnader med kolonner som en viktig karaktäristika i arkitekturen. Romarna lyckades däremot att förfina byggtekniken ytterligare och kunde med denna att bygga storslagna kupoler, valv med hjälp av betong. Byggtekniken gjorde att man med tiden kunde bygga stora byggnader som Colosseum såväl som att bygga akvedukter som kunde leda färskvatten över stora avstånd.
Den romerska konsten blev också den starkt influerad av antikens Grekland. Den romerska konsten kom att ta efter stora delar av den, men den då den grekiska konsten varit mycket idealistisk (dvs den avbildade människor enligt den tidens ideal) så kom romarnas konst istället att vara realistisk, den avbildade alltså människor så som de faktiskt såg ut. Målningar kom också i högre grad att avbilda mer vardagliga situationer och motiv.
Litteratur
Romersk litteratur har präglat eftervärlden inte minst eftersom den hjälpt till att sprida latinet i Europa. Kulmen av den romerska litteraturen kom under perioden kring kejsar Augustus och har kommit att ses som den gyllene eran när det kommer till romersk litteratur och poesi. En viktig romersk poet var Vergilius som syftade till att ersätta Homeros grekiska texter med romerska ideal. Karaktären Aeneas fick tjäna som en figur för de romerska idealen plikttrogenhet, trohet och kyskhet och kom på så vis att sprida bilden av romaren som en sådan. Aeneas blev en slags nationalhjälte.
En annan poet, Horatius, har mestadels gjort sig känd för att ha myntat citatet ”carpe diem”, fånga dagen, men också för att ha skrivit satiriska texter både om sin politiska samtid och vardag.
Livius var en historieskrivare som dock inte kritiskt granskade historien men som skrev samman ett standardverk om Roms historia i 142 volymer. Volymerna skulle med dagens mått mätt inte hålla som historieskrivning på grund av sin nationalromantiska karaktär.
Familjeliv
I centrum för det romerska samhällslivet stod den romerska familjen. Begreppet paterfamilias har kommit att åsyfta mannen dominanta roll inom familjen - han var familjens överhuvud och den som bestämde. Både pojkar och flickor förväntades lära sig läsa och fadern var en viktig del i deras utbildning. För pojkar ingick också att lära sig sådant som att lära sig moraliska värden, juridik och fysisk träning inför soldatliv. Antingen utbildades fadern dem själv eller så anställdes en lärare till detta, beroende på familjens status. Läraren kunde också vara en slav, inte sällan en grekisk slav eftersom grekiska var ett viktigt språk för aristokratin att kunna för att kunna göra politisk karriär i hela riket. För de absolut rikaste fanns också skolor för både pojkar och flickor. Pojkarna ansågs vuxna vid 16 års ålder. Flickor ansågs emellertid vara ett svagare kön och var därför alltid under en manlig förmyndare, till att börja med sin far och sedan sin make. Gifta sig kunde flickor göra så tidigt som vid 12 års ålder, vanligen med en äldre man. Bägge parter kunde efter 200-talet begära skilsmässa.
Före 100-talet kunde fadern sälja sina barn till slavar eller döda dem om han ville, men detta kom att ändras varpå dessa möjligheter försvann. Kvinnans roll stärktes i samma veva och behövde inte efter det ha en manlig förmyndare. Överklasskvinnor hade generellt många rättigheter och kunde driva företag och äga land som kunde köpas och säljas i enlighet med egen vilja. Kvinnor kunde inte inneha politiska ämbeten men var en viktig del i det sociala samhällslivet, vilket skiljde sig åt från antikens Grekland.
Inom familjen ingick också de slavar som ägdes av den. Rika familjer kunde inneha ett stort antal slavar och de utförde en mängd olika uppgifter i samhället. De många erövringar romarna gjorde innebar att de också kunde ta slavar från erövrade områden.
|
|
|
Religion
Den romerska religionen byggde till stor del på den grekiska religionen. Flera av de gudar som finns i den grekiska religionen återfinns även i den romerska, men under andra namn och något andra former. Det som särskilde romarna var emellertid att de generellt var toleranta gentemot andra religoner och den romerska kunde emellanåt adoptera lokala gudomar.
Kristendomen
Vid tiden före och efter år 0 präglades den romerska provinsen Judeen av olika former av uppror och civil olydnad. Det var under denna tid som Jesus av Nasaret reste runt i området kring Galileen och spred en ny lära som skulle komma att bli det vi idag känner som kristendom. Snart kom rykten att sprida som om Jesus död och uppståndelse över det romerska riket. Genom olika handelsvägar kom kristendomen att sprida sig till dagens Grekland och så småningom komma att etablera sig i huvudstaden Rom. På 100-talet fanns kristna kyrkor i många av de större städerna i det romerska imperiet. Den nya tron gjorde gällande att Jesus var Guds son och att himmelriket och frälsningen låg utanför vår värld. Frälsningen var dessutom personlig, något som markant skiljde sig från den romerska synen på gudavärlden, som bland annat innebar att prästerskapet hade stor makt. På grund av att frälsning även utlovades till fattiga, slavar och kvinnor blev kristendomen en attraktiv religion bland vanligt folk. Romarna var normalt toleranta av andra religioner, men detta kom att ändras med kristendomen, som istället uppfattades som ett hot mot den romerska religionen. Den romerska staten började därför förfölja, mörda och avrätta kristna och en stor del av den romerska statens problem skylldes på de kristna.
Med tiden kom emellertid kristendomen att sprida sig i det romerska imperiet och sakta växte en kyrkostruktur fram, med ett prästerskap som var skiljt från de vanliga församlingsmedlemmarna. På 300-talet blev kejsar Konstantin den förste kejsaren att låta sig döpas och år 380 kom kristendomen att utropas som statsreligion i det romerska imperiet.
Med tiden kom emellertid kristendomen att sprida sig i det romerska imperiet och sakta växte en kyrkostruktur fram, med ett prästerskap som var skiljt från de vanliga församlingsmedlemmarna. På 300-talet blev kejsar Konstantin den förste kejsaren att låta sig döpas och år 380 kom kristendomen att utropas som statsreligion i det romerska imperiet.
ROMARRIKETS NEDGÅNG OCH FALL
När romarriket faller hade det dominerat medelhavet i hundratals år och stått i omkring 1000 år. Försök att förklara Romarrikets kollaps har funnits i hundratals år och varje tid har haft sin egen förklaringsmodell som betonat olika saker.
På 200-talet kom den romerska freden som rått under många år att ta slut. Under ett femtiotal år präglades riket av inrikes konflikter där den som hade tillgång till störst armé blev den som kunde utropa sig till kejsare. Under dessa 50 år kom inte mindre än 22 olika kejsare att styra. Samtidigt kom Rom att utsättas för ett allt större yttre hot från germanska stammar längs de norra gränserna och i mellanöstern kom det sassanidiska riket att alltmer utgöra ett hot mot den romerska gränsen mot Persien. Under samma period kom den romerska ekonomin att blir mer ansträngd. På grund av pestsmitta minskade andelen arbetare och att rekrytera till armén blev också svårare. Oroligheterna och pestsmittan gav också avtryck i handeln som kom att minska och ytterligare sätta press på ekonomin. Bland annat kom inflation, det vill säga att pengar förlorar sitt värde att uppstå. För att lösa problemen rekryterades vissa germanska stammar som legosoldater, dessa var emellertid inte kulturellt romare och hade liten eller ingen lojalitet med det romerska riket.
På 200-talet kom den romerska freden som rått under många år att ta slut. Under ett femtiotal år präglades riket av inrikes konflikter där den som hade tillgång till störst armé blev den som kunde utropa sig till kejsare. Under dessa 50 år kom inte mindre än 22 olika kejsare att styra. Samtidigt kom Rom att utsättas för ett allt större yttre hot från germanska stammar längs de norra gränserna och i mellanöstern kom det sassanidiska riket att alltmer utgöra ett hot mot den romerska gränsen mot Persien. Under samma period kom den romerska ekonomin att blir mer ansträngd. På grund av pestsmitta minskade andelen arbetare och att rekrytera till armén blev också svårare. Oroligheterna och pestsmittan gav också avtryck i handeln som kom att minska och ytterligare sätta press på ekonomin. Bland annat kom inflation, det vill säga att pengar förlorar sitt värde att uppstå. För att lösa problemen rekryterades vissa germanska stammar som legosoldater, dessa var emellertid inte kulturellt romare och hade liten eller ingen lojalitet med det romerska riket.
Refomer
De inre stridigheterna kom att sluta med den romerske kejsaren Diocletian som styrde mellan år 286-305. Under hans tid kom Rom att stabiliseras och reformeras. Bland annat kom styret att delas in i fyra styrande regioner med Diocletian med den yttersta makten. En annan viktig reform var att han separerade detta politiska och civila styre med det militära så att de tidigare inbördeskrigen inte skulle kunna uppstå igen. Detta kom att mildra de interna konflikterna men också decentralisera makten i Rom vilket skulle öka svårigheten att administrera och snabbt agera mot yttre hot.
En annan viktig kejsare som skulle komma att forma och diktera villkoren för den senare tiden i romarrikets historia var kejsar Konstantin. Bland annat kom han att grunda dagens Istanbul som vid tiden skulle komma att kallas Konstantinopel. Konstantin byggde vidare på Diocletians reformer och arbetade för att tackla den stigande inflationen och arbetsbristen. Bland annat kom detta att innebära att han stiftade lagar som tvingade kvar arbetare vid sina arbeten, vilket tenderade att göra att arbetare tvingades kvar i dåligt betalda yrken och att dessa gick i arv till barnen. Samtidigt kom rikare landägare att nyttja situationen och köpa upp land från sådana med mindre resurser. Konstantin skulle också bli den förste kejsaren att döpa sig till kristen, och kom dessutom att häva förföljelsen av kristna i romarriket. År 380 skulle kristendomen slutligen bli stadsreligion i Rom.
En annan viktig kejsare som skulle komma att forma och diktera villkoren för den senare tiden i romarrikets historia var kejsar Konstantin. Bland annat kom han att grunda dagens Istanbul som vid tiden skulle komma att kallas Konstantinopel. Konstantin byggde vidare på Diocletians reformer och arbetade för att tackla den stigande inflationen och arbetsbristen. Bland annat kom detta att innebära att han stiftade lagar som tvingade kvar arbetare vid sina arbeten, vilket tenderade att göra att arbetare tvingades kvar i dåligt betalda yrken och att dessa gick i arv till barnen. Samtidigt kom rikare landägare att nyttja situationen och köpa upp land från sådana med mindre resurser. Konstantin skulle också bli den förste kejsaren att döpa sig till kristen, och kom dessutom att häva förföljelsen av kristna i romarriket. År 380 skulle kristendomen slutligen bli stadsreligion i Rom.
Kollaps
Under den andra halvan av 300-talet kom en centralasiatisk folkgrupp kallad hunner att rida in i östra delarna av Europa och år 375 underordnades ostrogoterna under hunnerna. Invasionen från hunnerna kom att sätta press på de germanska folkstammarna och detta medförde flera invasioner över den romerska gränsen. 410 plundrade folkguppen vandaler Rom, vilket gett upphov till vår förståelse av begreppet vandalisera. År 476 kom den siste västromerska kejsaren att avsättas vilket brukar anses vara slutet för romarriket. Teorierna kring roms fall är flera. Bland annat har man lyft fram kristendomens negativa inverkan på romarnas annars krigiska kultur, en nedmontering av den romerska kulturen på grund av att flera andra kulturer blev mer dominerande, pestsmitta som slog ut befolkningen, inrikeskonflikter, avsaknad av slavar, klimatförändringar osv. Det är inte möjligt att säga säker vilken av dessa orsaker som är den korrekta utan snarare bör man förstå roms fall som en samverkan av olika faktorer.
