När Romarriket kollapsade leder detta en ny period i europeisk historia, nämligen medeltiden. Enkelt kan medeltiden sägas vara mellan Roms fall år 476 fram till år 1500. Natuligtvis är detta en grov förenkling men för enkelhetens skull så kan det vara bra att säga att medeltiden varade i tusen år.

Folkvandringstid

När romarriket kollapsar bildas ett maktvakuum i Europa som snabbt fylls av olika krigargrupper som vandrar runt i Europa i jakt på makt och resurser. Klassiskt har denna period kallats just för folkvandringstiden, men begreppet är missvisande eftersom det förmodligen i ganska liten utsträckning faktiskt rörde sig om större folk- grupper som vandrade omkring i Europa. Under 400 och 500-talen förflyttade emellertid dessa krigarstammar sig runt om och Visigoterna kom att erövra Spanien, Östgoterna kom att erövra Italien och dagens England kom att erövras av Anglare, Saxare och Daner. Dessa folkgrupper kom med tiden att konkurrera ut och er- sätta de gamla romerska strukturerna och härskarna. De skulle också lägga grunden för den nya stadsbildning av mindre kungadömen som skulle dominera första halvan av medeltiden. Perioden innebar att Europas skriftspråk försvann delvis, städerna kom att avbefolkas eftersom ingen administration skötte om dem. Som exempel räknar man med att staden Rom omkring år 800 hade 50,000 invånare efter att under antiken ha varit en miljonstad. Inte heller upprätthölls lag och ordning på samma sätt som under romarriket. Folkvandringstiden och den tidiga medeltiden präglades av många mindre små kungadömen som kom och gick. Egentligen kanske det är svårt att skilja begreppet kung från hövdingar, eftersom de eventuella riken som uppstod endast bestod av ett litet antal invånare och generellt sett var väldigt löst sammansatt.

Frankerriket

Omkring 500-talet bestod det som idag utgör Frankrike av en rad olika småkungadömen. Folkgruppen kallades franker, men olika ätter eller släkter agerade som härskare i för olika områden. Dessa kom med tiden att enas under kungen Klodvig I. Denne blev Frankerrikets förste kung och utöver detta också den förste att konvertera till kristendomen av de frankiska kungarna. Under 500-talet kom det frankiska riket att växa och också stabiliseras genom att det lyckades stå emot invasioner utifrån. Under de kommande århundradena kom Frankerriket att öka i betydelse även inom europeisk storpolitik. Inte minst eftersom den frankiske kungen Karl Martel lyckades stå en muslimsk invasion vid slaget vid Potiers 732 vilket ökade anseendet hos påven. Detta tillsammans med framgångsrika erövringar i Lombardiet (norra Italien) och att man i samband med detta befriar påven som kommit att hamna i fångenskap ledde till att den frankiske kungen Karl den Store kom att krönas till romersk kejsare på juldagen år 800. I realiteten innebar detta en ganska liten förändring, men var symboliskt viktigt eftersom detta innebar ett symboliskt återupprättande av det gamla Romarriket. Karl den Store ansågs alltså i och med detta vara ny romersk kejsare. Karl den store kom att lägga stora resurser åt att instifta och skapa ett klosterväsende i Frankerriket vilka kom att spela en stor roll i att sprida klassiska antika verk och skriva om dessa på latin. På så vis fick latinet som språk på nytt en central roll i Europa.  

Kyrkans roll under tidig medeltid

Under det sena romarriket hade kristendomen som religion kommit att dominera och kyrkans struktur och organisation hade blivit allt mer avancerad under de sista århundradena. Exempelvis fanns en hierarkisk organisation med en påve som styrde över biskopar som i sin tur styrde över ett antal präster. På så vis fick kyrkan en tydlig struktur och när Romarriket sakta kom att falla under 400-talet stod kyrkan stadigt och kom därför att vara den viktigaste och starkaste maktspelare under den tidiga medeltiden. Kyrkan hade förutom en stabil organisation också rätt till tionde, det vill säga att de hade rätt till 10% av allt som producerades, något som gjorde den mycket rik. 

Kloster

En munk är något som lever utanför det ordinarie samhället och helt dedikerar sig åt Gud. Dessa hade en stor och viktig roll att spela i medeltida Europa. Vanligen bodde och spenderade dessa stora delar av sina liv i kloster. De kom att tjäna som ett ideal och exempel på det bästa kristna och mest moraliska liv man kan leva. Klostren kom också att spela en viktig roll när det kom till samtidens utbildning eftersom munkarna besatt mycket av den kunskap som fanns vid tiden. Klostren kunde också tjäna som dåtidens sjukhus även om kunskapen om medicin var begränsad. Det var också i klostren som en stor del av den tekniska och filosofiska utvecklingen skedde inte minst inom jordbruket. Detta traderades sedan vidare till lokalbefolkningen runtom. 

Feodalism

Medeltiden innebar får många människor en stor risk, de institutioner som upprätthöll lag och ordning under antiken fanns inte länger kvar och hotet från stråtrövare, vikingar och andra kom att prägla människors liv runt om i Europa. En konsekvens av detta blev att många sökte skydd av lokala aristokrater för att få skydd mot betalning. Detta blev grunden till det samhällssystem som kom att dominera det medeltida samhället; feodalismen. Detta nya system kom att ge upphov till idén om vasallskap, ett system där en rik och förmögen greve eller länsherre kunde lägga riddare under sig för att på så vis få en militär kapacitet. Rustningar och hästar var mycket dyra och med tiden skulle aristokraterna som kunde hjälpa en kung att få fram riddare till krig att få status som frälse. Detta innebar att de inte behövde betala skatt till kungen. Framväxten av ett ridderskap är alltså lika mycket en fråga om att den militära taktiken växer fram som att samhället förändras socialt. De som inte ingick i det skattebefriade frälset kallades ofrälse. 

Kvinnor inom aristokratin

Kvinnor höll under medeltiden sällan egen egendom, även om det var möjligt för dem att göra det. Vanligen innebar detta att de överlevt sin man och söner som annars tog över ägandeskapen om slott och gårdar. Detta innebar inte att kvinnor inte spelade en viktig roll inom frälset. Vanligen var det dem som hade ansvar för skötseln om den förläning som eventuellt fanns när mannen var borta i krig eller andra ärenden. Detta innebar också goda kunskaper om hur man sköter finanser och logistik av mat och annat som hushållet behöver.

Framväxten av Europeiska kungadömen

England

Sedan romarriket hade kollapsat hade det som idag är England besått av mindre provinser och kungadömen som under medeltidens första 500 år kommit att ansamlas till större och större kungadömen. Initialt hade det bestått av olika germanska grupper såsom angler och saxare som under folkvandringstid flyttat in från det europeiska fastlandet. En av anledningarna till att detta nya större kungadöme ansamlade var yttre hot från exempelvis vikingar som återkommande kom att invadera de brittiska öarna. Det första och kanske mest kända exemplet på detta var attacken mot klostret i Lindisfarne 793 vilket markerade startskottet för en period av återkommande attacker. I slutet av 800-talet kom England att enas under kung Alfred den Store.

Den normandiska invasionen

År 1066 drabbas återigen England av en invasion, denna gången från Normandie i nordvästra Franrike. En folkgrupp kallad normander kom att invadera under kungen som i efterhand kommit att bli känd som Vilhelm Erövraren eftersom han lyckas besegra den anglosaxiske kungen Harald vid slaget vid Hastings. Normandiska riddare fick nu tidigare anglosaxiskt land utdelat i belöning och Vilhelm utropades till kung i England.Detta kom att innebära att det som idag är Frankrike och England kom att få en situation där stora delar av respektive lands aristokrati var släkt med varandra. Något som långt senare skulle få ödesdigra konsekvenser. Detta kom också att innebära att franskan med det anglosaxiska språket (som tidigare var starkt influerat av skandinaviska språk) kom att omforma det engelska språket (varför så många engelska ord är släkt med franska). Vilhelm kom också att vidare utveckla det engelska samhället, bland annat skattesystemet. 

Magna Charta

Under 1100-talet kom Henrik II att ytterligare utöka kungens makt i England, bland annat kom lokala domstolar att ersättas av nya kungliga. Detta möjliggjordes av att man nu fick en centraliserad lag ”common law” i England. Henrik II kom att använda detta nya system för att öka sitt inflytande över kyrkan genom att ta sig rätten att straffa även klerker. Detta motsatte sig ärkebiskopen i Canterbury, Thomas Becket varpå han kom att bli mördad av kungalojala riddare. Även adeln kom att motsätta sig situationen och 1215 tvingades den dåvarande kungen John att underteckna ett av historien viktigaste dokument: Magna Charta. Dokumentet kom att tydliggöra adelns och kungens respektive rätt och skyldigheter och att kungens makt därmed var begränsad. På 1300-talet kom detta att leda till uppkomsten av det brittiska parlamentet vilket kom att beslutat i frågor om skatt och lag.

Frankrike

Under Karl den Store hade Frankerriket vuxit sig stort och mäktigt och administrationen hade centraliseras i stor utsträckning. Men år 843 skulle detta komma att ändras då riket splittrades i tre delar mellan Karl den Stores barnbarn. Den västra delen av dessa tre delar utgör grunden till dagens Frankrike. Efter en lång period av mäktiga kungar inleddes en period av svagare kungar omkring år 1000, i och med att ätten Capetinger kom att ta makten och grevarna fick större inflytande. Kungamaktens inflytande var koncentrerat Paris med omnejd. Under Filip II August ökade återigen makten hos den franske kungen i och med att han ökade sin maktbas och därmed inkomst genom att erövra områden såsom Normandie, Anjou, Aquitaine och Maine mellan åren 1180-1223. Vid år 1300 var Frankrike en av Europas mäktigaste monarkier och 1302 infördes den franska generalförsamlingen vilket var motsvarigheten till riksdagen. 

Det heliga romerska riket

När Frankerriket kom de östra delarna som ligger i dagens Tyskland att hamna under saxiska hertigar. Mest känd är den saxiske kungen Otto I som blev belönad för att ha skyddad kyrkan och påven blir krönt till romersk kejsare år 962. Det var alltså samma titel som Karl den Store tidigare haft, men den hade inte använts sedan dess. Titeln innebar däremot inte att kejsaren hade samma makt som den romerska kejsaren så som vi tänker på det idag. Istället var Tyskland vid tiden uppdelat i mindre kungadömen som på det stora hela var självbestämmande. Man kan likna situationen vid dagens USA. Tyskland skulle förbli uppdelat på så sätt in på 1800-talet.Med den nya titeln kom tyska kejsare att försöka dominera både det som tillhör dagens Tyskland såväl som de norra delarna av dagens Italien, inte minst eftersom det var detta som lade grunden till idén om ett heligt romersk rike under Fredrik I och Fredrik II. Detta stötte på motstånd från påven som under 1100-talet utkämpade krig mot Fredrik I, men som påven förlorade. Krigen mot påven kom att urholka kejsarens makt och de tyska kungarna stärkte samtidigt sin makt på hemmaplan. 

Korstågen

Under 1000-talet fram till 1200-talet genomfördes ett antal militära kampanjer mot det heliga landet som gick ut på att ta tillbaka det från muslimsk överhöghet. Dessa militära kampanjer har blivit kända som korståg. Det första korstågen lyckades 1099 att inta Jerusalem och en slakt av invånarna genomfördes. Året innan hade staden Antioch intagits. Orsaken till korståget var att Påven Urban II hade gått med på att bistå kejsaren i Byzantium begäran att få hjälp mot Seldjukerna i dagens Turkiet, som var muslimer. Påven proklamerade att alla som deltog i kriget skulle komma till himlen och få syndernas förlåtelse. Muslimerna kom emellertid att slå tillbaka och år 1187 kom Jerusalem att falla under den muslimske härföraren Saladin. Detta utlöste nya fälttåg vilket ledde till att Saladin gick med på att låta kristna pilgrimer få tillgång till staden. Historiker har senare pekat på att korstågen blev ett sätt för påven att få slut på oroligheter i Europa där krigstörstande adelsmän och kungar slogs för att få mer makt. Detta påbörjade en process som skulle centralisera makten runt om i Europa då kungarna behövde samla makt och pengar runt sig. De adelsmän som som reste ner sålde land och frigav undersåtar vilket ytterligare skapade utrymme för kungar att få mer makt. Detta bidrog till att länder såsom Portugal, Spanien, England och Frankrike allteftersom kom att växa till Europas supermakter i slutet av medeltiden.