Arv och miljö
Detta föder frågan om vi varför vi blir som vi blir. De flesta är nog överens om att föräldrarna har en viktig roll i barns roll och forskning visar att barn till stor del är lika sina föräldrar, vilket nog är föga förvånande för de allra flesta. Frågan är dock om barnen är som sina föräldrar för att de vuxit upp tillsammans med sina föräldrar, dvs att barnet blivit format av sin miljö eller om barnen är som sina föräldrar för att de bär sina föräldrars gener, dvs deras arv.
Diskussionen om arv eller miljö är en gammal klassisk diskussion och frågan om hur stor fördelningen är, är essentiell för att förstå mänsklig utveckling och varför vi blir som det blir. Psykologer har under historien i väldigt hög grad varit påverkade av vad de haft för teoretisk utgångspunkt. Citatet nedan är från den amerikanske behavioristen John B. Watson.
Diskussionen om arv eller miljö är en gammal klassisk diskussion och frågan om hur stor fördelningen är, är essentiell för att förstå mänsklig utveckling och varför vi blir som det blir. Psykologer har under historien i väldigt hög grad varit påverkade av vad de haft för teoretisk utgångspunkt. Citatet nedan är från den amerikanske behavioristen John B. Watson.
“Give me a dozen healthy infants, well-formed, and my own specified world to bring them up in and I’ll guarantee to take any one at random and train him to become any type of specialist I might select—doctor, lawyer, artist, merchant-chief and, yes, even beggar-man and thief, regardless of his talents, penchants, tendencies, abilities, vocations, and race of his ancestors.” John B. Watson
Watson visar här prov på att vara övertygad om att det går att lära det dussinet barn nästan vad som helst; bara rätt pedagogik och stimuli används för att stimulera barnet så kommer detta att helt formas av sin miljö och bli som Watson avser. En hårdnackad biologist som menar att allt i grunden har med biologi, arv och singalsubstanser att göra landar kanske istället i den motsatta slutsatsen: att hur vi blir är format av vår arvsmassa som gör att vi blir som i blir.
Idag är det få personer som stelbent tror på det ena eller det andra, forskningen är överens om att det är en kombination mellan arv och miljö som orsakar att människor blir som de blir. Det går att jämföra människan med ett gummiband där arv sätter gränsen för hur mycket gummibandet kan tänjas innan det går av och hur mycket gummibandet faktiskt tänjs är miljö.
Idag är det få personer som stelbent tror på det ena eller det andra, forskningen är överens om att det är en kombination mellan arv och miljö som orsakar att människor blir som de blir. Det går att jämföra människan med ett gummiband där arv sätter gränsen för hur mycket gummibandet kan tänjas innan det går av och hur mycket gummibandet faktiskt tänjs är miljö.
Kontinuitet och diskontinuitet
En annan fråga som gäckat psykologer är hur utvecklingen faktiskt går till. Sigmund Freud föreslog i sin psykosexuella utvecklingsteori att barns utvecklings var starkt driven av libido (livskraft, sexuell livskraft) och att denna i olika faser växlade fokus. Frågan är dock om Freuds teori stämmer, är det verkligen så att människan utvecklas i olika faser?
Att utvecklingen går i faser kan också sägas vara att att man ser att utveckling sker i diskontinuitet. Dvs att utveckling skiftar fokus, sker i faser och går olika snabbt vid olika tillfällen. Motsatsen kan då sägas vara kontinuitet enligt vilket synsätt man snarare menar att utvecklings sker kontinuerligt under hela utvecklingen. Barnet utvecklas alltså lite hela tiden.
Inte heller här kan man säga att det ena eller det andra är rätt. Å ena sidan har man haft svårt att belägga några övergripande sätt eller faser som utveckling sker på. Det tycks helt enkelt vara olika för olika personer, alla tycker inte heller gå igenom alla faser beroende på vilken teori man diskuterar. Å andra sidan vet vi att saker som språkinlärning har vissa kritiska perioder där barnet lär sig tala i snabb takt och om barnet inte utsätt för tal under denna period så har det mycket svårare att senare lära sig tala. Detta skulle kunna peka mot att det ändå ligger något i faser.
Kanske kan man uttrycka svårigheten ungefär såhär: alla barn lär sig inte sitta och gå samtidigt, men de flesta lär sig detta ungefär samtidigt.
Att utvecklingen går i faser kan också sägas vara att att man ser att utveckling sker i diskontinuitet. Dvs att utveckling skiftar fokus, sker i faser och går olika snabbt vid olika tillfällen. Motsatsen kan då sägas vara kontinuitet enligt vilket synsätt man snarare menar att utvecklings sker kontinuerligt under hela utvecklingen. Barnet utvecklas alltså lite hela tiden.
Inte heller här kan man säga att det ena eller det andra är rätt. Å ena sidan har man haft svårt att belägga några övergripande sätt eller faser som utveckling sker på. Det tycks helt enkelt vara olika för olika personer, alla tycker inte heller gå igenom alla faser beroende på vilken teori man diskuterar. Å andra sidan vet vi att saker som språkinlärning har vissa kritiska perioder där barnet lär sig tala i snabb takt och om barnet inte utsätt för tal under denna period så har det mycket svårare att senare lära sig tala. Detta skulle kunna peka mot att det ändå ligger något i faser.
Kanske kan man uttrycka svårigheten ungefär såhär: alla barn lär sig inte sitta och gå samtidigt, men de flesta lär sig detta ungefär samtidigt.
Perspektivens syn på utveckling
Psykologin som ämnet har inte haft en given skapare och inte heller haft ett givet perspektiv utan är en disciplin som vuxit fram över ett och ett halvt sekel. Ibland talar man om de psykologiska perspektiven för att beskriva de olika underdiscipliner som uppstått under psykologin som ämne. Från början har varje perspektiv anses att just deras perspektiv varit nyckeln för att förstå människan om helhet, idag är det nog få som faktiskt tycker så. Istället använder psykologer alla perspektiv för att förstå människan i en helhet. Det kan dock vara bra att förstå vilka utgångspunkter de olika perspektiven har för att på så vis kunna förstå vilka utgångspunkter olika perspektivs teorier har. Nedan löper en tabell för att skina lite ljus på detta.
Barnets utveckling
Använd dig gärna av 1177 som har mycket bra texter om barns utveckling som du hittar här.
Spädbarn och småbarn
|
Under långt tid tänkte man sig att ett spädbarn inte kunde så mycket och att det i stora drag inte tog in så mycket om sin omvärld. Idag vet vi att det inte riktigt är sant och att spädbarn faktiskt kan göra ganska mycket. Däremot är det svårt att veta vad ett barn tänker och känner eftersom de inte kan uttrycka detta. Barns skrik kan alltså innebära alltifrån att det är hungrigt till att det är uttråkat. Många uppfattar barns skrik som jobbigt och irriterande vilket förmodligen också är meningen. Detta får os nämligen att snabbt rikta uppmärksamhet och fokus mot barnet för att hjälpa det och därmed hejda skriket.
Ett sorts beteende som vi däremot kan observera även med små barn är reflexer, och små barn har många. Dessa kan vara enkla såsom att små barn stänger ögonen om de får ett starkt ljus mot sig till mer avancerade. Nedan ser du ett axplock. |
|
Utöver sina reflexer så vet vi att även små barn har starka preferenser. Redan som nyfödda kan barn känna igen moderns röst ifrån att ha lyssnat på denna under tiden i livmodern. Vi vet också att barn kan lära sig att känna igen musik och att när samma musik spelas efter födseln som innan så har denna en lugnande effekt på barnet. Detta har med att barn vänjer sig vid stimuli att göra och små barn dras till sådana stimuli som de känner igen och kallas habituering. Detta inkluderar även mammans doft. Redan vid någon veckas ålder kan spädbarnet skilja på bröstmjölk från mamman och en annan kvinna och föredrar också den mjölk som kommer ifrån mamman. Att barn utvecklar en nyfikenhet för att utforska och ta till sig nya stimuli kommer alltså först senare.
Under de första veckorna är barns syn dålig. De är extremt närsynta och kan bara se skarpt på maximalt 20-30 cm, vilket också är ungefär det avstånd som är mellan en amningsposition och moderns ansikte. Bättre syn kommer senare i utvecklingen.
I takt med att spädbarnet blir äldre så ökar förmågan till att interagera med sin omvärld. Efter några veckor börjar barnet med svarsleenden, dvs det imiterar förälderns ansiktsmimik och ler tillbaka. Att le är något barnet reflexmässigt kan göra redan i livmodern, vilket också blivit observerat. I tank med att barnet utvecklas och interagerar med sin omvärld så lär det sig också mycket om den och hjärnan utvecklas både av den den rent fysiskt växer och är beredd på att ta till dig omvärlden, men också i och med att det interagerar med den.
Under de första veckorna är barns syn dålig. De är extremt närsynta och kan bara se skarpt på maximalt 20-30 cm, vilket också är ungefär det avstånd som är mellan en amningsposition och moderns ansikte. Bättre syn kommer senare i utvecklingen.
I takt med att spädbarnet blir äldre så ökar förmågan till att interagera med sin omvärld. Efter några veckor börjar barnet med svarsleenden, dvs det imiterar förälderns ansiktsmimik och ler tillbaka. Att le är något barnet reflexmässigt kan göra redan i livmodern, vilket också blivit observerat. I tank med att barnet utvecklas och interagerar med sin omvärld så lär det sig också mycket om den och hjärnan utvecklas både av den den rent fysiskt växer och är beredd på att ta till dig omvärlden, men också i och med att det interagerar med den.
Piagets kognitiva utvecklingsteori
En person som betytt mycket för vårt sätt att se på barns utveckling är den schweiziske psykologen Jean Piaget. Piaget spenderade 1920-talet åt att genomföra tester kring barns intelligens och fann att barns intelligens genomgående var mycket inkonsekvent. De kunde besvara vissa frågor korrekt men saknade förmågan att besvara andra likartade frågor. Piaget kom att mena att detta hade med att barns utveckling genomgick vissa stadier och att vissa av hans frågor helt enkelt föll väl in i det stadium barnet var i för tillfället medan den andra frågan inte föll väl in och att barnet därför inte förstod den. Detta skulle ge upphov till Piagets kognitiva utvecklingsteori. Piaget menade att barn lärde sig genom att skapa kognitiva scheman på ett aktivt sätt, barn försöker helt enkelt förstå sig på sin omvärld. Den process som det här sker på kallas assimilation och ackommodation. Assimilation går ut på att barnet sorterar nya kunskaper in i gamla kognitiva scheman/kunskaper. Exempelvis så kan ett barn som är van vid att svartvita fyrbenta djur är en ”ko” som för första gången få se en svartvit häst även kalla denna för ”ko”. Barnet har helt enkelt assimilerat in det nya intrycker i ett gammal schema. Ackommodation går istället ut på att ändra schemat så att det finns både hästar och kor.
Under det första stadiet i Piagets teori bildar barnet sina första schemas. Eftersom barnet inte har några referenspunkter om omvärlden sker dessa i första hand genom sensorisk och motorisk inlärning. Barnet behöver helt enkelt titta, känna och hålla i omvärlden för att ta in den. Den manifestation som finns av den är alltså fysisk. Ser inte barnet ett objekt så existerar det inte för barnet. Detta visas också genom begreppet objektspermanens som helt enkelt innebär förmågan att förstå att ett begrepp också finns även om man inte tittar på det. Piaget insåg att barn kring 6 månader inte letade efter objekt om han exempelvis la en filt över objektet. Det försvann helt enkelt för barnet. Omkring 8 månader kom detta att ändras och barnet lyfte på filten för att leta efter objektet, det hade således utvecklas objektspersmanens.
Under det preoperationella stadiet börjar barnet att tänka mer abstrakt kring objekt men trots att de börjar få förmågan att prata och uttrycka sig mer så har de ändå svårt att resonera om sin förståelse. Barnet har också börjat få förmågan att tänka i symboler dvs att saker kan representera något. Detta inkluderar alltifrån att bokstäver kan betyda något till att barnet förstår att fotografier är representationer av människor. I och med den nyvunna förmågan till verbal kommunikation så börjar barnets kognitiva scheman bli alltmer finjusterade. Ändå kan barn i det preoperationella stadiet ha svårt med omvandling, alltså att förstå att en vätska kan ha samma volym även om det är i olika höga eller breda kärl.
Barn i det preoperationella stadiet är olika former av barnsligt eller vidskepligt tänkande. Till exempel uppfattar barnet att föremål är levande varelser med känslor och tankar. Ett kramdjur känner precis som barnet självt. Detta kallas för att barnet har ett animistiskt tänkande. På samma sätt uppfattar barnet att det går att köpa en ny mamma eller ett syskon, vilket kallas artificiaiism (att allt är tillverkat av någon). Dessutom ägnar sig barnet åt så kallat magiskt tänkande vilket innebär att barnet drar felaktiga slutsatser kring orsak och verkan såsom att ”jag hade sönder vasen och därför bråkar mamma och pappa”. Detta hänger också samman med att barnet i hög grad är väldigt egocentriskt, för även om det nu kan kommunicera med andra så har det fortfarande svårt att föreställa sig vad andra tänker, i synnerhet i början av stadiet.
I det konkreta operationernas stadium utvecklar barnet förmågan att tänka logisk, emellertid har inte det abstrakta tänkandet infallit varför barnet fortfarande kan behöva räkna på fingrarna eller har en kulram för att räkna matte. I det formellt operationella stadiet är detta inte längre nödvändigt utan barnet/ungdomen kan tänka abstrakt vilket gör att det kan tänka utifrån situationer som ännu inte inträffat eller ens existerar. Barnet kan också diskutera och förstå abstrakta koncept såsom frihet och rättvisa.
Under det preoperationella stadiet börjar barnet att tänka mer abstrakt kring objekt men trots att de börjar få förmågan att prata och uttrycka sig mer så har de ändå svårt att resonera om sin förståelse. Barnet har också börjat få förmågan att tänka i symboler dvs att saker kan representera något. Detta inkluderar alltifrån att bokstäver kan betyda något till att barnet förstår att fotografier är representationer av människor. I och med den nyvunna förmågan till verbal kommunikation så börjar barnets kognitiva scheman bli alltmer finjusterade. Ändå kan barn i det preoperationella stadiet ha svårt med omvandling, alltså att förstå att en vätska kan ha samma volym även om det är i olika höga eller breda kärl.
Barn i det preoperationella stadiet är olika former av barnsligt eller vidskepligt tänkande. Till exempel uppfattar barnet att föremål är levande varelser med känslor och tankar. Ett kramdjur känner precis som barnet självt. Detta kallas för att barnet har ett animistiskt tänkande. På samma sätt uppfattar barnet att det går att köpa en ny mamma eller ett syskon, vilket kallas artificiaiism (att allt är tillverkat av någon). Dessutom ägnar sig barnet åt så kallat magiskt tänkande vilket innebär att barnet drar felaktiga slutsatser kring orsak och verkan såsom att ”jag hade sönder vasen och därför bråkar mamma och pappa”. Detta hänger också samman med att barnet i hög grad är väldigt egocentriskt, för även om det nu kan kommunicera med andra så har det fortfarande svårt att föreställa sig vad andra tänker, i synnerhet i början av stadiet.
I det konkreta operationernas stadium utvecklar barnet förmågan att tänka logisk, emellertid har inte det abstrakta tänkandet infallit varför barnet fortfarande kan behöva räkna på fingrarna eller har en kulram för att räkna matte. I det formellt operationella stadiet är detta inte längre nödvändigt utan barnet/ungdomen kan tänka abstrakt vilket gör att det kan tänka utifrån situationer som ännu inte inträffat eller ens existerar. Barnet kan också diskutera och förstå abstrakta koncept såsom frihet och rättvisa.
Social utveckling under barndomen
Människan är en social varelse och en av de viktigaste förmågorna vi har är att förstå och kommunicera med varandra. Spädbarn som inte får social närhet dör och traumat av att inte få tillhöra en grupp genom mobbning ger stora besvär både för den som är i det men också långt senare. Den amerikanske psykologen Harry Harlow försökte genom en serie experiment undersöka huruvida barn tydde sig till modern för att få mat eller om det var något annat som drev barnen. En sann behaviourist skulle ju i denna fråga vara helt övertygad om att mat gav positiva stimuli och att ungarna borde dra sig till den modern som gav belöningar. Genom att tidigt ta apungar från modern och ge dessa två artificiella surrogatmödrar, en i metall men som gav mat och en som var mjuk lyckades han visa att apungarna föredrog den mjuka mamman. När apungarna under experimentet skrämdes sökte de nästan alltid tryckhet hos den mjuka, varma mamman och ens när de skulle ha mat sökte de sig snarare till den mjuka modern och hängde från henne över till den metalliska matgivande modern för att få mat. Harlow visade med detta hur viktig tryggheten och social närhet är för oss människor.
Att vi fungerar socialt är alltså en essentiell del av att vara människa. En av de som utmanade Piagets tankar var ryssen Lev Vygotsky som lade stor vikt vid social inlärning och pekade på att en viktig del av barns lärande är inte bara att utsättas för olika stimuli för att omritningen av kognitiva scheman skulle, utan att social interaktion och inlärning är viktig. Människor lär sig med andra ord också i grupp.
För att förstå en grupp krävs också att man har en självbild. Små barn tycks inte ha detta, när man genomför ett experiment kallat rouge test i vilket barnet får en röd prick eller dylikt målat i ansiktet för att sedan se sig själv i spegeln är det inte säkert att barnet reagerar på pricken. Detta tros ha att göra med att de inte uppfattar att personen i spegeln är dem själva, de saknar helt enkelt en självuppfattning. Vid 2 års ålder kan barn dock redogöra för om de är en pojke eller flicka, vid 4 tycks de kunna beskriva sig själva utifrån andra fysiska attribut och i skolåldern kan de göra sociala jämförelser mellan sig själva och andra.
Att vi fungerar socialt är alltså en essentiell del av att vara människa. En av de som utmanade Piagets tankar var ryssen Lev Vygotsky som lade stor vikt vid social inlärning och pekade på att en viktig del av barns lärande är inte bara att utsättas för olika stimuli för att omritningen av kognitiva scheman skulle, utan att social interaktion och inlärning är viktig. Människor lär sig med andra ord också i grupp.
För att förstå en grupp krävs också att man har en självbild. Små barn tycks inte ha detta, när man genomför ett experiment kallat rouge test i vilket barnet får en röd prick eller dylikt målat i ansiktet för att sedan se sig själv i spegeln är det inte säkert att barnet reagerar på pricken. Detta tros ha att göra med att de inte uppfattar att personen i spegeln är dem själva, de saknar helt enkelt en självuppfattning. Vid 2 års ålder kan barn dock redogöra för om de är en pojke eller flicka, vid 4 tycks de kunna beskriva sig själva utifrån andra fysiska attribut och i skolåldern kan de göra sociala jämförelser mellan sig själva och andra.
Anknytning
|
Ett centralt begrepp inom utvecklingspsykologin och social utveckling är anknytningsteori. Konceptet utformade av psykologien John Bowlby som observerade ett antal föräldralösa barn under 1930-talet. Hann fann genom sina mer eller mindre vetenskapliga observationer att de barn som inte hade någon vuxen som de tydde sig till under barndomen kom senare i livet att drabbas av psykisk ohälsa och blir kriminella. Bowlby trodde att detta hade med att de inte haft någon trygg bas som små, en god anknytning och att denna anknytning var central för att personerna skulle fungera senare i vuxenlivet. Detta kopplade också an till Harry Harlows fynd.
|
|
|
Margaret Ainsworth kom att bygga vidare på Bowlbys observationer och utforma ett test på anknytning som kort kallas för ”the strange situation”. Testet används för att testa om barnet har en god anknytning till föräldern eller inte och är det test som är det mest använda för att göra detta. Det som observeras är hur barnet reagerar på moderns återkomst efter att denne har lämnat rummet samt hur barnet reagerar på en främlings försök att trösta barnet. En god anknytning kallas säker anknytning och innebär att barnet blir tröstat av modern och vågar i moderns närhet ge sig av och utforska rummet. Barn med en mer osäker anknytning till modern kan också blir tröstad av en total främling eller vågar inte på samma sätt avvika från moderns närhet och undersöka rummet.
|
|
Tonåringen
Under tonåren förändras en människa inte bara psykologiskt utan även fysiskt. Inträdet i puberteten gör stor skillnad på fysiologi och psyke. Jämfört med hur det varit tidigare historiskt så kräver samhället att personer kring 20 mognad långsammare, för var det inte ovanligt att man arbetade eller till och med var gift, något som inte är lika självklart för en 20-åring idag.
Under tonåren genomgår kroppen en stor förändring och barnet övergår till att bli vuxen. För tonåringens del handlar detta om att kunna forma vuxna vänskapsrelationer såväl som att intressera sig för och forma sexuella relationer med eventuella partners. Ett sätt som detta visar sig på är att vänner övertar rollen som de viktigaste relationer ungdomar har tillskillnad från tidigare då det varit föräldrarna.
Hjärnan utvecklas mycket under tonåren och i takt med åldern växer prefrontala cortex vilket gör att den tidiga pubertetens känslostormar minskar. Detta del är nämligen mer långsamtväxande än andra delar i hjärnan. Detta är nära sammanlänkat med den egocentriska tonåringen som har en stark känsla av att den kisar klarar av vad som helst. Dessutom får ungdomen en snabbare och bättre kognitiv förmåga med tiden i takt med att hjärnans synapsen blir mer effektivt kopplade.
Under tonåren genomgår kroppen en stor förändring och barnet övergår till att bli vuxen. För tonåringens del handlar detta om att kunna forma vuxna vänskapsrelationer såväl som att intressera sig för och forma sexuella relationer med eventuella partners. Ett sätt som detta visar sig på är att vänner övertar rollen som de viktigaste relationer ungdomar har tillskillnad från tidigare då det varit föräldrarna.
Hjärnan utvecklas mycket under tonåren och i takt med åldern växer prefrontala cortex vilket gör att den tidiga pubertetens känslostormar minskar. Detta del är nämligen mer långsamtväxande än andra delar i hjärnan. Detta är nära sammanlänkat med den egocentriska tonåringen som har en stark känsla av att den kisar klarar av vad som helst. Dessutom får ungdomen en snabbare och bättre kognitiv förmåga med tiden i takt med att hjärnans synapsen blir mer effektivt kopplade.
Vuxen ålder
De allra flesta utvecklingspsykologer har fokuserat på den del av utvecklingen som sker i unga år eftersom det är då den största förändringen sker.
En som har byggt en teori för att försöka skapa en uppfattning för hela livet är psykologien Erik Eriksson som byggt sitt arbete på psykodynamisk teori. Däremot har han tonat ner och tagit bort Freuds starka betoning på sexualiteten som yttersta drivkraft. Däremot har han haft kvar tanken på att det som driver utveckling är en inre konfliktlinje och dragkamp mellan två tillstånd och att denna spänning behöver lösas ut för att personen ska kunna gå vidare till nästa steg.
En som har byggt en teori för att försöka skapa en uppfattning för hela livet är psykologien Erik Eriksson som byggt sitt arbete på psykodynamisk teori. Däremot har han tonat ner och tagit bort Freuds starka betoning på sexualiteten som yttersta drivkraft. Däremot har han haft kvar tanken på att det som driver utveckling är en inre konfliktlinje och dragkamp mellan två tillstånd och att denna spänning behöver lösas ut för att personen ska kunna gå vidare till nästa steg.
